Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Om fördömelsens boningar, blick på literaturschavotterna i Posttidningen och Vårt land af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
Och att efter dylika oerhörda blottanden af skamligt ting,
i ofta imperalistisk ton varna »föräldrar och målsmän» att
sätta sådana böcker i ungdomens hand, är det att hysa till-
börlig aktning för en sjelftänkande, upplyst publik?
Deu som skrifver detta har ej äran i allmänhet sym-
patisera med det s. k. unga Sverge i literärt hänseende.
Men äldre personer som hr Wirsén och jag böra i vårt för-
hållande till ungdomen alltid tänka på det att vi äro äldre.
Det var det som E. G. Geijer tänkte på, när han lem-
nade Upsala och som på ett skönt, om ojemförlig psyko-
logisk intintet vittnande sätt finnes uttryckt i hans skrifter.
Att vara äldre medför ingen rätt att sätta sig upp på
en ålderstron. A^ ha lefvat, är ingen förtjenst, hur man
lefvat reser ålderdomens tron eller störtar den, allt efter
detta huru, på hvilket allt beror. Och må man minnas att
detta att s^nda kan ske på tusen sätt och de finare sätten
ingalunda äro rättfärdighetens Herre välbehagligare. Jag
anser att det slägte, hvartill hr Wirsén och jag höra, ej har
rättighet att döma det nuvarande för strängt. Hur lefde vi
i Upsala t. ex. Visst icke som Johan i hr Strindbergs ro-
man men var det bättre derför att det var finare, var ba-
chanalen Gudi behagligare derför att champagne och ej fin-
kel gnistrade i bålen, derför att eleganta, halft cyniska, helt
bachantiska verser kredensade bägaren, att Anakreontiska
och Horatianska citat svärmade kring de af »drufvans Ijuf-
liga saft» tyngda hjeltarne?
Hvarför skall det vara så stor skilnad mellan uppfatt-
ningen af en latinsk låghet (t. ex. Horatii kärlekssånger till
sköna unga gossar och flickor) och en svensk, der lasten
kanske blott afmålas icke berömmes och påstänkes Eau de
Rose. Hur kunna fästa sig så oerhördt vid formen att
finna det för en idealist passande att öfversätta eller läsa
Boccaccio. Och hur kunna loforda Paul de Kock, der cy-
nismen är fin och förledande, och brännmärka Zola, der cy-
nismen är afskräckande och qväljande.
Visserligen må man hjertligen och under bön till den
Högste önska att det uppväxande slägtet må blifva bättre,
renare, ärligare än det tillbakadragande, men icke skola vi
derför skoningslöst fördöma t. ex. ett af dem hållet s. k.
»nachspiel», då vi veta med oss hurudana nachspiel 40-talet
såg i det lärda Upsala. »Studenterna äro mycket snällare
nu än förr», sade en gång vid ett Upsala-besök till mig en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
