Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Ur Onkel Adams korrespondens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
och Äa^makare samlade för att tillskapa en klädespersedel,
som hvarken vore en stöfvel eller en hatt och ändå bägge de-
larne på en gång och duglig att användas för hvilken sam-
hällets ända som helst.
Men det var ej för detta, det skulle vara roligt om du
besökte Linköping. Du toge då en liten afstickare till Motala
och besökte oss och besåg den förtjusande trakten.
Skrif dock ett ord så ej jag just då gör en afstickare åt
Jönköping eller Askersund — eller Visingsö, ty här går ång-
båten flere gånger om dagen.
Jag är således — i min sysslolöshet — en ganska osäker
person, som griper hvårje tillfälle att vara ute och »andas him-
melsk sjöluft». Det kommer sedan en tid af köld, blåst, regn och
snö — en lång vinter då man måste draga ut lass med yt-
terkläder. Gud allena vet om man upplefver våren. Den gamle
är, med ett ord, i samma ställning som den hvilken sitter på
en gästgifvaregård och hvilket ögonblick som helst måste vara
beredd på att få höra: »Nu äro hästarne förspända». Dag-
boken fram! »Namn, karakter, orten hvarifrån och hvarthän»
— och så far man sin väg och dessa anteckningar äro det
enda, som är qvar efter det korta gästbesöket. Odödligheten
ligger i dagboken.
Du inser nog att detta bref icke är något annat än ett
samtal. Under det hela min omgifning är i full verksamhet
är jag utan en sådan och derför sätter jag mig ner och skrif-
ver en hop hieroglyfer på en papperslapp utan att förut ha
uPPgj°rb en plan, eller ämnat att utveckla bestämda idéer. Allt
är ändamålslöst utom i det fallet att förströ några stunder, som
eljes skulle förbrukats med att läsa eller sofva.
Jag är då i mina reflektioner mest öfver mig sjelf. Rdd.,
hans namn och hans lynne sysselsätta mig för närvarande.
Jag tror att du dömer honom för strängt. Han är en
ögonblickets, en passionens man, som glädes och förargas om
hvartannat och är dessutom publicist d. v. s. i en ställning
som framkallar oupphörliga förargelser och lika litet glädje som
den glada öfvertygelsen att göra nytta. Publicisten är en idiss-
lare, som trampar ner mera af sitt foder än han äter och som
hvarje ögonblick måste ha hornen till reds för att stångas med
grannarne. Ställningen är ej behaglig och Rdd. är synnerligen
plågad. Han är för gammal att fortfara och för sparsam att
kunna sluta upp. Någon literär högfärd har jag ej märkt utom
då han ville ha ett plebiscit öfver sin författarebana — en så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
