Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Musikalisk revy af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
Grand Opéra var verkan af denna final nästan ett motstycke
till det intryck man der får af stora finalen i Don Juan,
sammansvärjningsfinalen i Tell eller Meyerbeers praktstycken
i denna väg. Här behöfvas också dessa massor på begge
sidor om rampen, kör och orkester, som där finnas, under-
bart väl disciplinerade till samarbete. Madame Krauss var
en mycket rutinerad och intresserad Aïda, men rösten var,
utom messa voce, ej odeladt behaglig att höra. Madame
Block var än mer utsjungen och gick ej upp mot madame
Waldman, som 1876 på Opéra italien introducerade Amneris
i Paris. Mr Maurel, en den kokettaste och mest slickade
konsertsångare man kan få se, är alltid på scenen artist,
spelade och sjöng Amonaros oförlikneligt. Mr Sellier har
en lyrisk tenor af stort behag, som excellerade i arian men
drunknade i madame Krauss höga rop vid kärleksduon.
Månscenen är vackrare — hos oss, men triumfscenen unik
i Paris, der en bländande lyx etablerades bl. a. i æthio-
piska pretiosa, ett helt litet museum. Också sluttablån
åstadkom i Paris en merveljös kontrastverkan mellan det
här af guld glimmande templet och de begge älskandes dystra
fangelsegraf. Slutet tål också vid yttre hjelp, ty man kan
ej annat än tillstå olyckan, Verdi mattas mot slutet, moti-
verna i slutduon ega ej den himmelska frid och fröjd som
de borde, men Amneris’ korta bön med kör lyser på ett hög-
tidligt vackert sätt frid öfver den döende.
På tal om denna opera relatera vi till sist en hederlig
borgarfrus ord bakom oss: »Hå, hå, ja, ja. Det var då för
besatt. Alltid när jag är här på Opera-nöje, så ska det
vara två qvinnfolk som kifvas och träta om en karlstackare.
Sist var det i Mignon, en gång förut i Afrikanskan och en
gång i Carmen — ja men si der var det också två karlar
om ett qvinnfolk, nå det tycker jag då är mindre så att
säga ekivåkt, eller hvad tycker du, Petter Niklas?» Petter
Niklas, mannen förmodligen, hade under fruns statistik smi-
tit till Opris — och frun satt i tablå!
Vasateatern. »Nye Mikado» var en operett, som mer
hedrade dess direktions smak än diverse andra skräp-ope-
retter och strunt-farser, som smyckat teaterns program.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
