Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Från parkett, av Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
Pépa — det varit hr Hillbergs talang, som kommit att fungera
såsom ett slags hörnsten för associationens skyldigheter i konst-
närligt hänseende. Vid sidan af hans jägmästare i »Stål och
flinta», Manuel i »Galeotto» och Petruchio i »En argbigga», fins
väl knappast hvarken å mans- eller kvinnosidan något att anföra,
som höjer sig öfver det aktningsvärda eller virtuosmessiga. Och
den blamage teatern nyligen ådrog sig genom den hafsiga och vårds-
lösa iscensättningen af en Shakespearepjes, har han med framgång
sökt utplåna genom den omsorgsfulla och goda uppsättningen af
en annan Shakespearepjes. Hr H:s talang är säkerligen ingen
dålig hörnsten att bygga på, och vore det icke ens för teatrar
med gedignare och upphöjdare sträfvanden än de som väl i
sjelfva verket äro utmärkande för någon af härvarande skåde-
banor. Bland Dramatiska teaterns för närvarande maktegande
torde han ock vara den som är mest utrustad med en något
mångsidigare och djupare literär håg samt förmåga att studera
sig in och intressera sig för uppgifter af högre art än det för
dagen moderna. Och då en teater af rang, som respekterar sig
sjelf, icke får försumma en dylik repertoar och det vill synas
som om publikens smak skulle, klokt vägledd, kunna arta sig
mer för sådana saker än hittills, borde associationen kunna i
i flera hänseenden ha stor nytta af hr Hillberg. Det fins dock
hvarjehanda men, ty, såsom erfarenheten visat, kan ett, tu, tre
den vakna — och för närvarande tyckes den verkligen vara rätt
vaken ■— energien betänkligt loja af och hans organisationsför-
måga torde utmärka sig mera för hastiga glimtar af talang än
ett ihållande arbete och han går säkerligen inte heller fri från yrkes-
sjukan af storslagna ord och planer, som få nöja sig med att
kastas ut för att göra effekt, men för hvilkas förverkligande foga
åtgöres. Denna gång emellertid hade han legat i och resultatet
var godt, och man frågar sig onekligen, hvarför inte samma om-
sorg och noggrannhet i instuderingen alltid kunde tillämpas vid
Dramatiska teatern. Och att det så borde och att ekonomien så
tillåter, kan väl icke råda något tvifvel.
Hvad nu hr Hillbergs Petruchio beträffar, så är den må-
hända icke att räkna till hans allra fullödigaste sceniska »skapel-
ser», men är alltid en prestation af rang, af mycket högt värde
och intresse. Hvad som här i synnerhet slår en är den präktiga
masken, som genast framkallar tidsstämningen, och den öfverväl-
digande styrkan och kraftmedvetenheten. Maskeringen kunde
måhända tåla en något ungdomligare anstrykning, utan att Pe-
truchio derför behöfde riskera att förväxlas med älskogssjuke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
