Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Från parkett, av Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
En stor hufvudstadstidning educerade oss för någon tid sedan
derom att hundrade årsdagen af den stora franska revolutionen
borde vara oss en fullkomligt betydelselös och likgiltig tilldragelse,
dä det goda, som revolutionen möjligen åstadkommit, redan förut
fans i Sverige, förmodligen i följd af våra kungars förtjenst.
Men märkvärdigt nog glömde artikelförfattaren en sak, måhända
den enda, hvarför vi, indirekt å. m.; ha revolutionen att tacka
för, och i dessa den djupa loyauténs dagar var det en oförsvarlig
glömska. Hade revolutionen icke kommit, förefaller det ytterst
problematiskt, - om vi i det här laget haft den nuvarande rege-
rande dynastien, utan hade den ätten än i dag kanske vandrat
der nere i Pau såsom småborgare eller advokater af misstänkt
semitiskt ursprung. När en historiker i detta hänseende ej sett
längre än näsan räcker och glömt bort den omständigheten, får
man ej svårt tillräkna en så ung och olärd man som hr Geijer-
stam att när han ger sig till och lofsjunga revolutionen han
också glömmer den meriten. Men för resten är hr G:s nyårs-
pjes »Seklernas nyårsnatt», uppförd å Svenska teatern, ett nytt
bevis på den nuvarande ungdomens dåliga tendenser. Ty hvad
är det annat när författaren väljer ett sådant ämne och bl. a.
låter Svarte-Petter förklara sig vara kyrkans vän och sin kulör vara
samtidens färg, »litet obestämdt, grå som den riktiga natten»
eller kalla Sverige för ett land »der man sofver på minnen och
älskar mig än — och aldrig bar kunnat bli riktigt vaken».
Och de hädiska orden om samma land efterföljas af andra
lika svåra:
Det tänker ej framåt, bara tillbaka,
Der sväljas kameler och silas mygg,
Och det låter som väder, när stormarna braka
Der har jag stält till det så utmärkt bra,
Att friheten blifvit en gammal moster,
Som säger till makten bad’ Amen och ja
Och bjuder folken på dödfödda foster.
»Gamla Svea» är mosterns namn,
Hon är putsad och fin, men slug och förveten,
Hon sträcker åt landet sin skrumpna famn
Och jollrar i barndom om sedligheten.
Det der och sådant som »alla vilja se yxorna gå, men
ingen fins som törs hålla i skaften» kan måhända ibland för en
kortsynt betraktelse förefalla ega en viss sanning, men det är
naturligtvis i alla fall högst opassande att säga det. Också var
det en viss tillfredsställelse att åse huru recensenterna från ett
par s. k. samhällsbevarande organ med ett i sig sjelft heligt nit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
