Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Till franska revolutionens hundraårsminne - Rouget de Lisle och Marseljäsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
med svårighet i hans minne liksom intrycken af en dröm.
Han upptecknade dem, han nedskref noter och ilade sedan
till Dietrick. Han påträffade denne i trädgården, sysselsatt
med att pyssla om sina blommor. Den gamle patriotens
hustru och döttrar hade ännu icke stigit upp. Dietrick
väckte dem och lät tillkalla några vänner, hvilka liksom
han voro passionerade för musik och i stånd att exeqvera
de Lisle’s komposition. Dietricks äldsta dotter ackompan-
jerade och Rouget sjöng. Vid första strofen blefvo åhörarne
likbleka, vid andra strömmade deras tårar, vid de sista
utbröt en stormande hänförelse. Dietricks -hustru, hans
döttrar, familjefadern sjelf och den unga officeren kastade
sig under tårar i hvarandras armar. Fosterlandshymnen
var nu funnen, men den skulle tyvärr också bli skräckhymn.
Den olycklige Dietrick måste några månader derefter be-
stiga schavotten under tonerna af denna komposition, som
vid hans egen härd framsprungit ur hans väns hjerta och
för första gången klingat i hans döttrars sång.
Denna nya sång, som några dagar senare utfördes i
Strassburg, flög från stad till stad i alla populära orkestrar.
Marseille antog den till att sjungas vid början och slutet af
sina politiska klubbars sammanträden. Marseilleborna spridde
den i hela Frankrike, deraf kom namnet Marseljäsen. De
Lisles gamla moder, som var konungsligt och religiöst
sinnad, förskräcktes af det genljud som väcktes af hennes
sons stämma och skref till honom: »Hvad är då denna
revolutionära hymn, som sjunges af ett band röfvare, som
stryka fram genom Frankrike och hvari man inblandar
vårt namn?» De Lisle sjelf, som i egenskap af rojalist blef
preskriberad, fick med rysning höra marseljäsen liksom en
dödshotelse då han flydde på skogsstigarne i Alperna.
»Hur kallar man denna hymn?» frågade han sin förare.
»Marseljäsen», svarade bonden. Det var på detta sätt
han fick veta namnet på sitt eget verk. Han förföljdes af
den entusiasm, som han sjelf utsått bakom sig. Han und-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
