Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Till franska revolutionens hundraårsminne - Lafayettes minnesbild af Otto Sjögren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
han räddade de kungliga personernas lif. Oaktadt uppres-
ningen redan kommit i fart, lyckades han qvarhålla den
uppretade folkmassan i Paris från kl. 9 på morgonen till
kl. 4 e. m. Då vid sistnämda tid några tusen män och
qvinnor uppbröto mot Versailles, satte Lafayette efter dem
med nationalgardet, dock först sedan han vidtagit nödiga
anstalter för upprättandet af ordningen i Paris. Anländ till
Versailles, afstyrde han de våldsdåd, som redan börjat ut-
föras på slottets borggård samt omintetgjorde anslaget mot
konungens och drottningens lif. Hofvets mot honom afvoga
stämning lät sig dock ej blidka. Då Lafayette med två
följeslagare inträdde i slottet, utropade en herre: »Se der
Cromwell!» — »Min herre,» svarade Lafayette, »Cromwell
skulle icke hafva hitkommit med så litet följe.»
Med möda afstyrde han följande morgon ett tillämnadt
öfverfall på slottet. Från en balkong höll han ett varmt
förmaningstal till mängden der nedanför, och orden vunno
gehör. Derpå framträdde han med drottningen, hvars lif
var mest hotadt, fattade hennes hand och kysste den. Ofver-
raskad vid denna anblick, ropade folkmassan: »Lefve La-
fayette, lefve drottningen!» Konungen, som befann sig i
närheten, frågade då generalen, om han icke kunde göra
något för de kungliga lifgardisterna, hvilkas lif också stod
på spel. »Låt en af dem komma hit», svarade Lafayette.
Det skedde, och han räckte då åt denne sin kokard samt
omfamnade honom; »lefve lifgardisterna!» utropade då folk-
massan med samma beredvilliga hängifvenhet. Från den
stunden var faran för ytterligare våldsamheter förbi. En-
dast en man, som hade obruten själsnärvaro samt åtnjöt
odelad och välförtjent aktning, var i stånd att öfva en sådan
makt öfver den upprörda mängden.
Hofvets flyttning till Paris skedde i enlighet med La-
fayettes önskan. Genom att hålla konungen under national-
gardets bevakning hoppades han å ena sidan förhindra vålds-
anslag mot hans person, å andra sidan också hindra honom
sjelf att träda i närmare förbindelse med emigranterna och
kontrarevolutionärt sinnade trupper. På samma gång var
han en af dem, som ifrigast påskyndade arbetet på den nya
författningen. Säkerligen var den 14 juli 1790, då man
aflade ed på denna författning, redan innan den ännu var
fullt färdig, en af de största glädjedagarne i hans lif.
Lafayette gjorde hvad han kunde för att förlika konun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
