Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Till franska revolutionens hundraårsminne - Lafayettes minnesbild af Otto Sjögren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
dâ man äfven här var beredd att skaffa erkännande åt folk-
suveränitetens grundsats, gaf Lafaytte efter, mera för att
bevara endrägten än af orubbligt förtroende till Filip
»Egalités» son. Ludvig Filip gjorde nu sitt besök på Hôtel
de ville, der han af folkmassan i början ganska kallt mot-
togs. Inkommen, mottog han af Lafayette den trefärgade
fanan, hvarefter båda trädde fram till det öppna fönstret
och visade sig för den på Grèveplatsen derutanför för-
samlade mängden Denna, som förut iakttagit en hotande
tystnad, ropade nu blott: »Lefve Lafayette!» och tycktes ej
vilja veta af hertigen. Men då Lafayette nu omfamnade
Ludvig Filip, hade detta famntag samma magiska verkan
som fordom handkyssningen i Versailles: bland den sam-
lade mängden höjdes nu ropet: »Lefve hertigen af Orleans!»
I Lafayettes famn vigdes sålunda Ludvig Filip till konsti-
tutionel konung.
Under ett påföljande samtal gaf Ludvig Filip sitt er-
kännande åt den republikanska författningen i Amerika;
»men», tilläde han, »tror ni, att vi under nuvarande för-
hållanden böra införa den i Frankrike?» — »Nej,» svarade
Lafaytte — »franska folket behöfver en af republikanska
institutioner omgifven borgartron.» — »Deri är jag full-
komligt öfverens med er», utlät sig då hertigen med värma.
Sålunda trodde sig den gamle Lafayette nu kunna om Lud-
vig Filips konungadöme yttra: »Detta är ändå den bästa
af republiker.»
Som öfverbefälhafvare för Frankrikes alla nationalgar-
den stod Lafayette under borgarmonarkiens första år vid
den nye konungens sida och hade tillfälle att ännu en gång
göra den magiska makten af sin personlighet gällande för
att ur den fanatiskt uppretade folkmassans händer rädda
Karl X:s fangna ministrar. Då lugnare förhållanden in-
trädt och hans namn för mycket brukades som partifana,
nedlade han sin befälhafvarevärdighet och återvände till
Lagrange. Den 20 maj 1834 afled han, 77 år gammal.
Hans med högtidlig sorgeprakt firade begrafning i Paris var
hela nationens hyllningsgärd åt den aflidne.
Trogen sina grundsatser, hade han för dem kämpat i
två verldsdelar och i båda till slut sett dem segra. »Det
är ändå skönt!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
