Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Till franska revolutionens hundraårsminne - Marie Antoinette af Emil v. Qvanten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
255
henne och kardinal Rohan i den vidunderliga halsbands-
historien.
Lamartine porträtterar henne i sin berömda Girondi-
sternas historia sålunda. Hon var reslig, högväxt, smärt.
Hennes hals, som fritt uppsteg från skuldrorna, antog alla
de sköna böjningar, som gifva åtbörderna det egentliga ut-
trycket. Man anade qvinnan hos drottningen, hjertats öm-
het under majestätet. Hennes cendréblonda hår var långt
och silkeslent. Hennes höga och något kullriga panna
förenade sig med tinningarne genom den fina båglinie, som
åt detta tankens säte förlänar hos qvinnan ett uttryck af
älsklighet och finkänslighet. Ögonen hade en klarblå farg,
som påminde om nordens himmel eller Donaus böljor. Örn-
näsan med de öppna, lindrigt svällande näsborrarne vittnade
om sprittande sinnesrörelser och mod. Munnen var stor
med bländhvita tänder och habsburgska, d. v. s. framskjutna
och tvärt afskurna läppar. Hennes småleende var tank-
fullt, intelligent. Och öfver dessa drag låg den obeskrifliga
glans, som strömmar från blicken, från anletets skuggor
och dagrar och insveper det hela i ett nät af strålar, likt den
varma, glänsande ljusdunst, hvari de af solen upplysta före-
målen simma, med ett ord det högsta hos skönheten: idea-
liteten, som gör henne på en gång lefvande förklarad och
jordiskt lockande.
Ställa vi oss framför Wertmüllers bild, erhålla vi ett
något olika intryck. Hos den ståtliga figuren med den
väldiga cheveluren framträder någonting öfvervägande ma-
terielt och sinligt i de mättade formerna, de stora ögon-
bågarne, de breda läpparne. Den glänsande blicken, det ta-
lande småleendet uttrycka mindre finkänslighet än njutnings-
lystnad, mindre tankfullhet än sjelfbelåtenhet. Örnnäsan är
mera svällande köttig än ädelt djerf.
Första gången Marie Antoinette framträder inom hi-
storiens skarpa ljusring, spelar hon med i en scen, full af
tjusande behag. Det var år 1762, då tonkonstens under-
barn, Wolfgang Mozart, första gången besökte Wien. Maria
Teresia och hela hennes familj voro musikaliska. Hennes far,
kejsar Karl VI, spelade så skickligt klavér, att hofkapell-
mästaren Fux trohjertadt försäkrade honom: »Ers majestät
kan i sanning fylla min plats som kapellmästare», hvartill
kejsaren svarade: »Jag tackar honom, min käre kapell-
mästare Fux, men jag är belåten med den plats jag redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
