Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Till franska revolutionens hundraårsminne - Marie Antoinette af Emil v. Qvanten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
261
öfvergående åskskur, och såg icke, att hela djupa hafvet
stormade kring henne. Hon fortsatte blindt sin kamp för
en sak, som redan var moraliskt död. Hon dukade na-
turligtvis under och blef slutligen ett blodigt offer för den
öfverretning, hon sjelf väsendtligen framkallat.
Må man dock ej missförstå oss.
Vi bekänna oss till den historiska skola, som ser i
revolutionens skräckgerningar och blodsdomar en oundvik-
lig följd af den gamla monarkiens utsväfningar. Vi medge
icke, att den sedliga lagen verkar på samma sätt som den
mekaniska, att brott framkallar alltid brott, ondt alltid ondt,
liksom utvecklingen af ett visst kraftmått alltid medför
samma kraftverkan. I så fall vore ju också ondt och godt
två parallelt löpande kedjor, utan öfvergångar, utan infly-
tande på hvarandra. Så förhåller det sig icke. Den sed-
liga utvecklingen framgår omedelbart ur själens hemlighets-
fulla djup, der ondt och godt äro blandade, men der det
goda alltid är lagen, samvetet, det onda alltid förvillelsen,
domen. I flere tusen år har denna lag, detta samvete
bjudit att vända ondt i godt, att förlåta dem oss skyldige
äro, att öfva barmhertighet äfven mot våra fiender. Enligt
denna lag måste revolutionsmännen svara vid historiens
dombord. Men denna lag, som härstammar från himlen,
bjuder också att taga hänsyn till handlingarnas innersta
motiv, till eggelserna och frestelserna, som öfverrumpla det
ofullkomliga menniskohjertat midt under dess skönaste sträf-
van. . Det är en jurylag.
Det fins en gammal historia om en bonde, som slog
med sin yxa ihjäl en onaturlig moder, som för att rädda
sig kastat sina barn åt vilddjuren. Bondens gerning var
grym, besinningslös. Men dess motiv var en berättigad
afsky. Bonden är revolutionsmännen, den onaturliga mo-
dren är l’ancien régime, i hvars famn upplysningsidéerna
vuxit. Den gamla utlefvade monarkien ville offra åt
undergången sitt eget barn, den lifsvarma nya tiden.
Som en dämonisk Sibylla stälde Marie Antoinette sig i
vägen för revolutionens kämpar, den nya tidens målsmän.
Hon hotade, lockade, bedrog, förrådde dem, tills de rå-
kade i en vild yra. Hon kunde dock lika litet besegra
deras sak, som de kunde böja hennes hallstarrighet. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
