Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Till franska revolutionens hundraårsminne - Ett sanningsvittnes undanflykter af Volunteer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
273
synpunkt på verld och menniskor. W. som ganska ofta
naivt kallat sin konstfulla lyrik en bygdens dotter, liknat
den vid »trastens sång i furuskog», som ej varit rädd att
påstå sig uppträda i folkets namn, i sin kritik vill han »för
vitterhetens ära kämpa mot ett storordigt barbari» (Vårt
Land, 87, n:o 173), för han »det tänkande Sveriges» talan,
den lilla minoritets som inväntar sin slutliga seger, då lite-
raturen vändt från sina irringar tillbaka »till sitt lugna,
kontemplativa skönhetsideal», som den okände A Haraldson
uttryckte sig för 6 år sedan i Ur dagens krönika. Han in-
väntar segern, gör sitt för att bereda jordmånen. Han slår
sina fiender djerft i ansigtet (»det fins en ädel harm», hans
egen [P. T. 84, n:o 112]). Enligt deras (fiendernas) kodex
är »radikalism och förnekelse» det enda rätta (Posttidningen,
1887, n:o 287), men kring det häfdvunna, bestående, goda
stå »vännerna af det ädla, rena och iipphöjda» som en fast
sköldborg. Han är glad att tillhöra den lilla intelligensmajo-
riteten, han citerar »stolt, morsk och käck» (som det heter
i Storhertiginnan) Changarniers berömda uttryck: »Ils sont
six mille, vous êtes trois cents: vous voyez bien que la
partie est égale» (Posttidn. 84, n:o 152). Men han låter
äfven ganska ofta framskymta den åsigt att han är förföljd,
häcklad derför att han för det ädlas, renas, upphöjdas fana.
»I våra dagar», står det i V. L., 87, n:r 287, »då de kon-
servative och de troende ofta smädas» »fordras mer mod,
mer karaktär för att försvara organisk utveckling och ädla
traditioner än att försvara allehanda förändringar». Han
nämner sällan dessa förändringar utan att tillägga epitetet
»af tvifvelaktigt värde», han bedyrar oupphörligt att an-
norledes tänkande äro osjelfständiga och svaga, medan mo-
det, karaktären fins hos försvararne af det häfdvunna, hvilket
också i sjelfva verket aldrig förgäfves påräknar bistånd af
de gamle, som brusa upp vid hvarje försök att skaka på
auktoriteten, och af den kompakta majoritet, som finner allt
bra sådant det är. En oändlig fond af mod och styrka tarf-
vas sannerligen för att vara en röst för vårt lands stora
konservativa parti, som har sitt stöd i konung, ärkebiskop,
svenska akademien, alla trogna ämbetsmän, alla rättsinniga
medborgare! »De unga», jag citerar den okände A. Harald-
sons ord, »hafva mindre förtroende till ofelbarheten af egen
uppfattning och våga derför ej säga att deras ideal alltid
skola vara de högsta.» W. försäkrar gång efter gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
