Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Till franska revolutionens hundraårsminne - Ett sanningsvittnes undanflykter af Volunteer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
277
jorâ, åt medmenniskorna, ât en framtid af mera allmän
lycka än den, menniskoslägtet nu har att glädja sig åt. En
lifsuppfattning af detta slag (formulerad skönt af J. P. Ja-
cobsen i Niels Lyhne sid. 184—5) kallar W. hånande en
»ädel lifsuppfattning», han brännmärker med epitetet ädel
dessa personer, som deras författare aldrig ämnat till »ädla»
hjeltar, men till menniskor af kött och blod, liksom vi an-
dra, med fel, svagheter, älskvärdheter, goda sidor.
W. är förklarad ovän till hela detta samfund, hvarmed
han blifver tvungen idka umgänge, då han sitter läsande vid
skenet från flitens lampa, vid det akademiska urets knäpp-
ningar. På så sätt söker han författaren i en bok, att han
gång efter gång, af princip, synes det, eftersom det oupp-
hörligt upprepas, förblandar honom med personerna i boken.
Detta händer alls icke endast i de fall, då en författares
tendens klart uttalas af någon person i en bok, utan äfven
då personerna alldeles tydligt tala för egen del. W. som
sagt att »ett godt barnasinne är ändå det bästa i verlden»
(V. L. 87, n:o 280), hur ofta klagar han ej öfver att men-
niskorna ej ha tron, att halfhet, svaghet i karaktären är
vanligt. Just det samma finner han att en hel del författare
af dem han häcklar säga i sina böcker om och om igen.
Men när de teckna menniskor utan tro, karaktärssvaga na-
turer, menniskor med ansatser till det goda, men som ej ha
kraft att stå emot utan sälja sig till verlden, då fordrar han
en gång för alla, att desse skola framställas ej sådana de
äro med förtjenster och fel, utan såsom enbart dåliga men-
niskor skall hvar och en otrogen skildras. Träffar han (som
till dömes i Hårdt mot hårdt af Mathilda Roos) en stark na-
tur, som icke har den kristna barnatron, så utdömer han
författaren som tecknat en dylik för att förvilla sina läsare.
Han behandlar aldrig dessa personer (»den ädla A.», den
ädla B.» med sin »heliga sak») som om de kunde utgöra
prof på huru menniskorna, hur de samtida tänka, tala, tro,
han anser naivt, att det är ett par sedeslöse unga män, hvilka
sjelfva kalla sig verldsförbättrare och pösa af sjelfkänsla, att
det som sagdt är ett par spolingar, utsluppna för tidigt ur
skolan, som af kitslighet, öfvermod, obetänksamhet, satanisk
lust att förderfva sederna hos vår ungdom, åstadkommit
denna vrångbild af den herrliga verlden, gjort hvitt till
svart, då det varit fråga om alla, som ha någon makt (och
följaktligen äro dåliga menniskor), och svart till hvitt, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
