Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Till franska revolutionens hundraårsminne - En bortgången humorist (minnesruna öfver lektor A. E. Holmgren). 2. Några supplerande minnen af F. H—n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290
de
sitt
går
det
det
tagit första smutten. Men H. sjelf var icke nöjd med
»kort». Han hade funnit sin toddy något svag. »Jag
i leken», förklarade han och tog sig en påspädning.
Nu började alla förstå spelet och förklarade att det var
trefligaste Killeparti de varit med om. Man fortsatte
samma i muntraste stämning. Man »bytte», d. v. s. man
klingade. Der vankades »svinhugg», d. v. s. man klingade
laget om först medsols och sedan motsols. Ju »nöjdare»
man var, dess djupare sjönk toddyn i glaset. B. fann spe-
let i högsta grad roligt och originelt, och som han ofta
hade Kucku, var han mycket nöjd och drack i förhållande
dertill. Den som smuttat ut sitt glas förklarades vara »död»,
men gick ofördröjligen in på ny appell, d. v. s. lagade sig
en ny toddy.
Men spelet, hur trefligt det var, kunde ej aflöpa, utan
att en och annan kände sig något medtagen. Värst deran
var B., som när supén förklarades serverad, befanns in-
somnad på en soffa. »Jag tror, du dog riktigt», yttrade
H., i det han sökte väcka honom, »och det fastän du så
ofta hade Kucku.»
Holmgren var, såsom man lätt förstår, ingen vän af
nykterhetsfantasterna och lemnade sällan något tillfälle obe-
gagnadt att ge dem på pelsen. I ett fall tog han dem lik-
väl i försvar. När nämligen en gång en af hans vänner
beklagade sig öfver, att man nu mer, tack vare goodtemp-
larnes agitation, icke kunde få köpa mindre än en liter
spirituösa, svarade H.: »Det tycker jag om dem för —
för nu får jag alltid så mycket af den sorten, när jag skic-
kar att köpa.»
* *
Mestadels oförarglig i sitt skämt, väckte han sällan
ond blod, när han i ett gladt lag riktade ett eller annat
speord till sina vänner. Dessa speord voro i allmänhet,
äfven de, ganska godmodiga. Så t. ex. det infall han hade,
att kalla en af sina vänner, hvilkens mun var något egen-
domligt bildad, för Muntegummeri. Utan elak mening, blott
af ett infall frågade han på ett publicistmöte, då han blef
varse en tidningsredaktör från mellersta Sverige, bekant för
sina röda åsigter och sitt onekligen något demagogiska ut-
seende, om denne vore — Hjert eller Tektor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
