Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 4
- Tack för brefvet! Några ord till doktor C. D. af Wirsén af förf. till Fördömelsens boningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skald, med alla Sverges damer och en stor del landets
herrar som svurna beundrare, när man har en fast och
briljant position pa samhällstrappans högsta steg, när man
inom societeten är fördelaktigt renommerad för hög grad
af personlig älskvärdhet, fint urbant umgängessätt, sällsynt
mild och behaglig karakter, sällskapstalanger af prima slag
m. m. d.?
Ah, hr Wirsén, så hr Wirsén underskattar sig sjelf.
Det är nästan att gå med håfven. Också har jag mycket
rigtigt lagt i min lilla skärf.
Vore hr Wirsén fruntimmer, skulle jag nu komma
med en förevitelse och det af ganska pikant natur:
»Ah, jolie et tendre Juliette
Comment peut-on être si coquette !»
*
Att hr Wirsén ej känner igen sina uttalanden i den
form jag gifvit dem, är en ny olycka, men som jag bär
ansvaret för. Det är naturligtvis min eländiga formgifning
som gör att hr Wirsén ej kan känna igen sin tankes vackra
barn. Ty icke vill väl hr Wirsén desavouera så högsin-
nade och granna saker, som han nämnde i sitt samtal med
mig? Ahnej, det är nog min formgifning, som bär skulden.
Men å andra sidan må man betänka att knappast C. Snoilsky
har sådan form som hr Wirsén!
Alltså fins det mildrande omständigheter för mitt klum-
piga återgifvande af de Wirsénska sköna orden.
Icke heller mins hr W. när vårt samtal hölls. Det är
ju förklarligt att hr Wirsén ej kan minnas alla de gånger
han sår ut sitt snilles gyllne frön eller erinrar sig den
obskyra person, som hade lyckan höra på, men den som en
gång haft äran och glädjen tala vid hr Wirsén — den glöm-
mer det aldrig.
Att hr Wirsén sålunda ej vill kännas vid mig, är ju
mycket fattligt, icke riktigt smickrande för mig, förstås, men
i alla fall mycket förklarligt. Vårt »mystiska samtal» (som
hr Wirsén så pikant säger) borde dock ha gått fritt för det
löje, hvarmed hr Wirsén insveper både det och mig och
sig, då han bestämdt förklarar att han aldrig sett mig, aldrig
talat vid mig — mig, en maskerad person?!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 18:32:28 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1889/0363.html
