Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Musikalisk revy af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
367
med Arnoldson excellerade i cavatinan och folkvisan star
naturligtvis ännu ej till unge hr Lundmarks förfogande.
Men man kan ju hoppas att förhållandet om en 15, 20 år
skall blifva enahanda som föregångarens, om icke förr, ty
godt och bildbart material föreligger hos hr L. Hvad som
nu tillsvidare är det vigtigaste är att söka förmedla register-
öfvergångarne, hvilka lemna öfrigt att önska samt, att bringa
det högre registret till större fasthet och bättre samklang
med mellanregistret, som hos denne sångare är ganska hör-
värdt, klart och kraftigt. Der falsettoner förekomma i hr
L:s sångnoter bör han tillsvidare undvika dem, det höga C
nu t. ex. i tredje akten gjorde ej god effekt. I tid bör hr
L. derjemte börja söka böja sin röst, emedan af de partier,
som synas komma att egna sig för hans naturel, många om
ej alla fordra utbildad koloraturfårdighet. Klokt var det
nu af honom att låta bli drillarne, då han ej än kan den
konsten, men de skalor och trioler han var tvungen sjunga
visade till fyllest att han behöfver mycken strupgymnastik
innan hans passageverk kan nå den tydlighet, lätthet, ferm-
het och elegans, hvarmed Arnoldson glänste i t. ex. Oberon.
Men hr L. är ung och inga skäl finnas att misströsta.
Ora et labora!
Lille hr Nilsson som Dickson hade också han en fruk-
tansvärd föregångare i den godmodige hr Dahlgren. Han
redde sig dock ganska tappert, spelade så pultronesiskt man
kunde önska, men sångpartiet ligger åt, särdeles i första
akten, och här kunde hr N. genom sin stämmas svaghet och
sitt enkla sångsätt ej ens tillfredsställa de billigaste fordringar.
Fröken Nk tycktes oss mer lyckad i denna opera co-
mique än i de begge af Auber och Délibes, der hon senast
uppträdt. Den unga skotskan fick en passande yttre om-
klädnad i frk. Eks vackra skepnad, spelrolen gafs med fin
nyansering, ehuru talets konst hos frk. Ek lider af röstens
för höga uppressning, commune malum hos många af prof.
Günthers elever. Spel- och ännu mer sångsättet är dess-
utom för tungt för en komisk opera, inom hvilken sfer ve-
derbörande verkligen ej skola äflas använda den talangfulla
konstnärinnan, låt vara »att hon aldrig skämmer bort något»,
hvilket kan vara godt och väl, men ej tillfyllestgörande, då
andra sångerskor finnas och frk. Ek har sina roler, der
frk. Klemming fåfängt sökt fördunkla henne, exempelvis
Elsa eller Julia o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
