Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Musikalisk revy af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
470
»Men Necken slog harpan och bron den brast
Han slöt uti famnen den ljufva last
Och vågen slog öfver skön Ingrid med hast
Men lyss! hvad fridfull klang öfver hemska mon
Det är från dalens kyrka en helig ton.»
Detta vexlande situationsmaleri är med beslägtad för-
måga omfattadt af tonsättaren, hr Hallström, som framför
allt åt ackompagnementet förlänat en dramatisk åskådlighet,
förvånande då man betänker instrumentet: ett enkelt piano.
Men både här och i »Blommornas undran» skapar hr H.
en liten pianoorkester, der qvaliteten långt öfverträftar kom-
positörens qvantitativt öfverlägsna orkestermålningar i hans
operor. I den ballad, vi nu ha på tal, finnas många dra-
matiska ställen, väl uttryckta, som t. ex. första afdelningens
slut med dess demoniska anklang och hopplösa skräck,
skogsandarnes kadanserade »Ingrid» och dennas förvirrade
hjelprop. Andra afdelningen koncipierar mycket nära folk-
visan, särdeles den allbekanta Gottlandsvisan i Ingrids me-
lankoliska: min sorg faller vida. Drastiska och välgruppe-
rade äro svennkörerna, der bristen på orkester kanske märks,
mindre betydande är herr Hjalmars edgång, vacker deremot
kärleksduetten, men svårsjungen. I tredje afdelningen har
melodiens gudinna varit hr H. huld i baryton- och soprau-
solot, Neckens och Elfvadrottningens sånger, hvaraf isyn-
nerhet den senares smeker, men derjemte karakteriseras af
en viss trollskhet, som man fåfängt längtar efter i Berga-
kungens förmaksartiga kuttrande i op. Den bergtagna. Men
höjdpunkten af melodisk ingifvelse når kompositören först
i Ägirs-kören, så skön i all sin enkelhet, så med ens i den
qvafva konsertsalongen framtrollande en glittrande sommar-
morgons hela friska och luftiga tjusning.
Att slutet är litet förfeladt beror i första hand på poe-
met, der katastrofens upplösning är misstecknad. Det hela
qvarlemnade detta oaktadt ett älskvärdt intryck, hvartill
mycket bidrog det högst förträffliga utförandet från musik-
sällskapets sida. Särdeles damerna höljde sig med ära ge-
nom ett deliciöst utförande af ofvannämnde kör: »Arla, arla
morgonvind!»
Af solisterna tog frk. Amalia Riego priset genom ett
på samma gång klangfagert och djupt karakteristiskt fram-
förande af Elfvadrottningens vältecknade person, men också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
