Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
far» verklig dramatisk flygt, andra en ojemförlig ren och
stark djuphet, parad med klarhet lysande som en
kristallprisma. De finare dragen som man beundrar i vissa
arior återfinnas ock i några körer framförallt i den 8. k.
Långfredagskören, en kristlig elegi, urbilden for alla dylika
i innerlighet, ljufhet och djupt rörande vemod. Glådje
och idel glädje strålar deremot i tusen fargbrytningar
genom det af trosvisshet och troshänryckning genomglödgade
»Halleluja», en musik som englame i himlen kunna afandas
jordens barn.
Som redan antydt är, lände det stora och invecklade
verkets utförande Musikföreningen till heder, föreningen
denna gång tagen i sin vidsträcktaste bemärkelse,
innefattande både hofkapell och operakör. Visserligen må det
beklagas att ej flera kombinerade kör- och orkester-repetitioner
kunnat anordnas, särdeles då konserterna skulle hållas i ett
så otacksamt musikrum som Sanct Nikolaus, der hvarje
liten misshällighet mellan kör och orkester eller i kören
inbördes så oförblommeradt framträder och blottar sig inför
åhörarne.
Af solisterna tog nu som alltid fru Edling första priset.
Efter Louise Michaelis död torde fru Edling vara att
betrakta som Nordens förnämsta oratoriesångerska, i hvilken
egenskap den värderade sångerskan under årens lopp
oaf-brutet gått framåt. Sjelfva rösten klingar aldrig så skön
som under ett tempels höga hvalf, dess metalliska välklang
och säregna friskhet understödjas förträffligt af ett stilenligt
föredrag i gedigen Händels-anda, förepadt med stor
uttrycks-rikedom och en mild hjertevarm känslighet, som aldrig slår
öfver i sentimentalitet eller andlig förhäfvelse, utan just
genom sin klassiska måtta ypperligt passar in på den musik,
som här skall tolkas.
De öfriga sångerskorna, som biträdde vid dessa
konserter — resp. damer Nordgren, Wolff, Jungstedt — voro
noviser i oratoriesång, förmådde ej besegra akustikens
olämplighet, men gjorde utan tvifvel hvad de kunde. Hr Smith
utförde sina begge arior med mycken käckhet, men
forcerade stundom vissa toner på klangskönhetens bekostnad.
Recitativen behandlade han med verkligt mästerskap, med
de tekniska krafven redde han sig högst obesväradt. Så
ock hr Strandberg, hvars ljufva stämma höll bättre stånd
än man vågat hoppas. Hans parti var dock det minst tack-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
