- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1889 /
512

(1881-1891) With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Snillets makt, ett Svedelius-minne af F. H—n

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

512
denna min bordskamrat och förklarade för restauratrisen, att
hädanefter finge han äta ensam, ja, han måste äta ensam för de
öfriga passagerarnes skull. Och det gjorde han också under den
återstående delen af resan utan att bekymra sig om anledningen
till det förändrade arrangemanget.
Nå, hör nu vidare! Vi kommo till Vadstena. Dagen derpå
öppnades utställningen, och alla skyndade i land för att öfver-
vara högtidligheten. Äfven jag naturligtvis. På utställnings-
platsen var upprest en hög tribun. Derifrån skulle festtalet
ljuda. En rörelse gick genom mängden. Stunden för högtidlig-
hetens öppnande var inne. Jag hade en god plats som åskådare.
Rätt som det var fick jag se min okända bordskamrat vid foten
af tribunen. Han var nu högtidsklädd. Hur hade han kommit
så långt fram? Och hvad ville detta säga? Han började klifva
uppför tribunens trappsteg. Hvad i all verlden ville gubben der-
uppe att göra? Han visste det nog sjelf alltför väl. Jag trodde
knapt mina ögon, då jag började förstå, att det var han som
skulle hålla festtalet.
Ja, och han höll det som en hel karl. Hvilka ord! Hvilka
storslagna tankar ! Man hörde på med tillbakahållen andedrägt.
Man kände sig värmd, hänförd, på ett gripande sätt tilltalad
både som menniska och fosterlandsvän.
Först efter talets slut kom jag mig för att fråga, hvem ta-
laren var.
’Professor Svedelius från Upsala’, ljöd svaret.
Och vet ni — så slöt kaptenen sin historia — hvad jag
gjorde, så snart högtidligheten var förbi? Jo, jag skyndade ned
till restauratrisen och gaf henne följande order: Duka för mig
och den der mannen, sätt fram den bästa mat ni har, och mycket,
mycket mat. Han skall hädanefter vara min bordskamrat. Jag
skall sätta en ära deri, om han också åte med tårna. Det var
festtalaren i dag, det var professor Svedelius från Upsala!’»

*


Se der kaptenens lilla historia. Jag har återgifvit den så-
som ett litet bidrag till karaktäristiken af den nyligen bortgångne
gamla Skytteanska professorn, hvars blida väsen, klara under-
visning och vältaliga tunga städse skola bevaras i liflig hågkomst
af de många, som haft lyckan att lära känna dem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:32:28 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1889/0530.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free