Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6—7 - Karl XV:s unionsförslag af Emil v. Qvanten. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
539
bland hvilka funnos mänga grundtvigianer, omfattade skan-
dinavismen med nästan större konseqvens än de national-
liberala; åtminstone hade flere af bondevännernes ledare
uttalat sig med större bestämdhet än de national-liberale,
hvilka numera i detta, såsom i annat, drefvo en balanserings-
politik. Så yttrade en gång Gert Winther på riksdagen
helt öppet: »Jag hyser en lefvande önskan, att en förening
kunde ega rum mellan de tre nordiska rikena!» Den på
sin tid inflytelserike J. A. Hansen försvarade i sitt organ,
Morgenbladet, skandinavismen mot anhängarne till absolu-
tismen och helstaten. Redan 1858, alltså under sjelfva
helstatstiden, skref han: »Det är vår innerliga öfvertygelse,
att frälsning är möjlig endast om helstatsförfattningen upp-
häfves och vår ställning betryggas genom ett innerligt och
lika berättigadt förbund med brödrarikena Sverige och Norge».
Grundtvigianska bondevännerne voro likväl de varmaste
skandinaverne, emedan äfven nationalkänslan hos dem antog
en religiös karaktär. En bland bondevännernes främste po-
litiske män var Hans Rasmussen de Carlsen af gammal jut-
ländsk odalslägt, fideikommissarie och hoQägmästare, leda-
mot af riksråd och riksdag, hofman och folkman, älsk-
värd i sitt väsende och slug i sina planer. Carlsen var
en af dem, som under mitt uppehåll i Köpenhamn bi-
trädde det då uppgjorda förslaget, hvars tillskyndare för
öfrigt nästan alla tillhörde bondevänpartiet. Genom sin
karaktär och ställning, som skaffade honom inflytande åt
många olika håll, ansågs Carlsen af sina meningsfränder
särdeles lämplig att befordra förslaget både hos riksdag,
regering och hof. Den kyliga hållning, Halls anhängare
iakttogo mot Monrad, gjorde att denne måste känna behof
af understöd från annat håll, och då de nationella bonde-
vännerne lemnade honom sitt understöd, borde äfven de å
sin sida kunna göra räkning på att han lyssnade till dem.
Naturligtvis tog man för gifvet, att då saken komme till
afgörande, samtliga de nationella partierna, skulle, med glöm-
ska af alla förstämningar och slitningar, samla sig till enig
verksamhet. För de nationella bondevännerne var äfven
unionstanken icke blott en centralisation af de skandinaviska
folkens krafter utåt, utan tillika en frigörelse af deras kraf-
ter inåt. Novemberförfattningen — Halls verk — blef af
riksrådet antagen med endast två rösters pluralitet. Redan
i samma månad, den 29 nov., uttalade bondevänsällskapets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
