Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6—7 - Ensam, originalnovell af Rust Roest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
579
ät andras glädje! Hon säg upp mot porträttet, makens
och barnets ögon tycktes följa henne, hvart hon gick i rum-
met, hvar hon satt. Några stora tårar runno ner för hennes
kinder, då hon fortsättande sin trösterika tankegång hviskade:
— Och ingen är fullkomligt ensam, som ofverallt följes
af goda andars ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
