Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6—7 - Musikalisk revy af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
601
periodens koryféer i musikaliskt och estetiskt hänseende
hade varit mer riktande för vart musiklif än denna Offen-
bachska »syndabekännelse», som gör ypperliga ansträngnin-
gar att slå in pa högre banor, stundom rent af upp till
le grand opéra, men hvars faktur i sin helhet ej bär samma
helgjutna, lugnt och snillrikt beherskade pregel som kom-
positörens mönster och förebilder på och för Opéra-Comique.
Dock — förra regimens nyheter ha ej gjort oss dif-
ficila!
Operan inleddes i Stockholm af en ouverture, om hvars
öfverklagade längd vi ej skola lamentera af det giltiga skälet
att vi derigenom kommo i tid till första akten, i hvars
början balettmästaren och hr Nordqvist kunde ha funnit ett
passande och motiveradt tillfälle för sina koreografisk-musi-
kaliska inspirationer, hvilka äro illa på sin plats i andra
aktens final, der den häpne åskådaren oförmodadt får till
bästa hurusom en hederlig gammal italiensk professor i,
fysik bjudit Stockholms lilla operadambalettkår att i toiletter
från Karpater-rosen m. m. förnöja gästerna på scenen och i
salongen med en mazurka, hvars koreografiska värde är lika
med noll, men hvartill musiken onekligen är rätt nätt.
Första och andra akterna äro ganska lyckade, bjudande på
Offenbachs gamla stil, men tempererad, polerad, retouche:ad.
Såväl I som I takterna sätta lif i spelet, men skojet är städadt,
ehuru skoj. Såväl baryton- som tenorkupletterna visa myc-
ken fransk verve, men tenorarian i akt II är för arbetad,
dertill imiterande Gounod och än värre Gounods fel i att
skrifva erotik som ande-allokution, exempel: Romeos Sere-
nad, här af Offenbach ytterligare förvärradt. Automatsce-
nerna flyta ur hans gamla penna i dennas bästa bläck och
innehålla mycken löjeväckande karakteristik. Det groteska
slutet af finalen tilltalar oss i alla fall mer än sista aktens
slut med alla dess obehagligheter: Hoffman, som nyss svurit
sin sånggudinna tro och lydnad, återtagande fader Bacchi
banér, kurtisanen Stella säljande sig åt geheimerådet Lin-
dorff, ett stycke djefvul i vild peruk, lilla Nicke och lilla
Ville alldeles redlösa, med sina runda rosiga barnansigten
blossande, vinglande och sluddrande på mål och klack, allt
detta infattadt i ram af skriande och bullrande vinfastage
till studenter under glorian af ett jettestort vinfat, bakom
hvilket — sånggudinnan uppenbarat sig för Hoffman för att
försvinna — säkert för alltid.
Ur Dagens Krönika. IX. 6-7. 40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
