Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6—7 - Rosor och törnen. 1889 års publicistmöte i Göteborg af Gunnar Hægerstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
630
liberala, ehuru då bland dem är medräknadt ett godt tiotal,
som rätteligen borde rubriceras som farglösa, och 12 voro
radikala eller socialdemokrater. Under förutsättning att de
liberala och radikala i de vigtigare frågorna gjorde gemen-
sam sak, skulle alltså de båda stora partierna inom pressen,
de konservativa och de liberala, hafva vid mötet stått så
godt som jemngoda mot hvarandra i fråga om antal. I
verkligheten lâgo dock de konservativa öfver, beroende dels
på de fårglösas odeciderade hållning, dels på att bland de
här ofvan nämda 46 liberala upptagits alla de från Han-
delstidningen anmälda, af hvilka flere naturligen voro hin-
drade att vid öfverläggningarna närvara. Så att mötets ma-
joritet var konservativ eller, för att låna ett af deras eget
uttryck, besinningsfull.
Det synes som om det ieke borde råda mer än en me-
ning om de frågor, hvilka på grund af innebörd och be-
handling böra anses såsom mötets vigtigaste såväl ur press-
männens som allmänhetens synpunkt. Men härom hafva
meningarna varit mycket delade. Medan flertalet tidningar
ondgöras öfver den myckna tid som rättstafningsfrågan upp-
tog, hafva ett par tidningar att om mötet endast förmäla
dess beslut i denna fråga, en annan har om hela mötet blott
ett par rader om telegrammet till Giordano Bruno-festen
och en tredje drager sig ur spelet genom att förklara att
vid mötet förekom icke någon enda fråga af större vigt.
Lemnom emellertid dessa åsigter i sitt värde och låtom oss
såsom mötets vigtigaste förhandlingar utmärka: debatten om
tryckfrihetslagen, om tidningarnas telegramunderrättelser och
om den preventiva censuren i vårt land, eller rättare sagdt,
det försök, som nyligen gjorts till återinförande af denna
hedervärda handtering.
Debatten om tryckfrihetslagen rörde sig närmast om
ansvarighet för tidning, och fick härvidlag den k. proposi-
tionen af 1887, såsom det var att vänta, en varm försvarare
uti Handelstidningens utgifvare, hr S. A. Hedlund. Den
k. propositionen sammanfaller ju i denna sak i väsentlig
mån med de åsigter, hr H. redan länge förfäktat. Och man
vet ju, att hr H., då han en gång öfvertygat sig om en
saks ideella riktighet, orubbligt, för att icke säga envist och
hårdnackadt vidhåller denna åsigt, utan att akta på eller
låta sig påverkas af att dagens förhållanden kunna gestaltas
så att den ideelt riktiga satsen — med hvars tillämpning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
