Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Telegrammet om »de 22,000 och Han selv» af Emil Elberling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
clerstödt den danska i dess diplomatiska strid samt öppet
låtit denna förstå att Slesvigska frågan räknades i Sverige
för att vara en sak, som på det djupaste berörde hela Nor-
den; att i »flera månader underhandlingar förts om ett för-
svarsförbund och att detta var om än icke formelt afslu-
tadt så åtminstone helt och hållet aftaladt samt att grefve
Henning Hamilton äfven efter Fredrik VH:s död hade för-
klarat sig fullt förvissad om att han hvarje dag kunde vänta
bemyndigande att underskrifva traktaten derom. » Nu hade
detta väl ännu icke skett och danskarne visste ganska väl
att en .annan riktning också gjorde sig gällande i Stock-
holm, då ovädret så starkt skockade sig söderifrån; men
var det derför otänkbart att regeringen efter noggrant öf-
vervägande kunnat komma till den slutsatsen att den gått
för långt för att med heder kunna draga sig tillbaka? Ännu
i denna stund låter ju detta påstående sig icke afvisas, att
icke de förenade rikena genast skulle ha fört en stor och
högsint, men också en god och förståndig politik, såvida
de dristigt hade gjort Danmarks sak till sin egen och der-
igenom förvandlat en invecklad och ideligen omtuggad stats-
rättslig stridsfråga till en ren och klar nationalitetskamp.
Ändtligen var kung Karls sinnelag gentemot Danmark väl
bekant; och det lider inte det minsta tvifvel om att han
—■ som senare besjöngs af Henrik Ibsen som »Den ridder-
ligaste» — var för sin del fast besluten att bringa broder-
folket hjelp. Väl veta vi nu, hvarför hans löfte icke blef
infriadt, nämligen derför att han icke hade tillräckligt infly-
tande på sina då varande ministrar och derför att dessa
icke ansågo rådligt att gå i falt utan en stormakt till allierad
samt slutligen derför att medkänslan för Danmark icke
var så stark hos svenska folket, att detta skulle godkänna
ministèrens aflägsnande och derigenom sätta den länge för-
beredda riksdagsreformen på spel för Danmarks skull; ty
hufvudmännen för storpolitiken och särskildt grefve Hamil-
ton voro ifriga motståndare till reformen. Allt detta veta
vi nu mycket bra, men det är för mycket begärdt att man
också skulle vetat besked derom på »Fædrelandets» byrå
den 15 december 1863.
Att Ploug genom att trycka telegrammet ville binda
kung Karl är derför lika så oriktigt som att han senare
efter förväntningarnas svikande blef bitter i sin stämning
mot kungen. Tvärtom har han alltid lagt i dagen stor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
