Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Karl XV:s unionsförslag af Emil v. Qvanten. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
664
och De Geer, dess främste man, handlade, som bekant är,
vanligen i nära öfverensstämmelse med sina kolleger. Det
fins ej heller något skäl antaga, att han just nu, dä han
skref konceptet till konung Karls bref, gjorde ett un-
dantag från denna allmänna regel, isynnerhet då det gälde
en så ytterst vigtig fråga. I främsta rummet måste han
ha rådgjort med grefve Manderström. Kung Karls bref
d. 7 maj uttrycker alltså i viss mån den svenska mini-
stèrens uppfattning. Det fans dock antagligen i ministèren
anti-skandinaviska element, och som ett sådant ansågs fri-
herre Gripenstedt. Det gälde derför att genom rask hand-
ling betaga honom och hans meningsfränder rådrum.
Men denna gynsamma ställning ändrades helt hastigt.
Efter att kungen redan begynt blifva orolig (se bil. 18), kommer
ändtligen svar från Monrad, hvari han på nytt öfverlemnar
initiativet till unionsförhandlingarna åt svenska regeringen.
I ett bref, som han på samma gång skref till mig (bil. 19),
säger han sig emotse ett bref från friherre De Geer, hvarom
jag gifvit honom förhoppning, ehuru jag i mitt bref till
honom (bil. 16) tvärtom tillkännagaf, att man här ansåg
för saken fördelaktigast, att initiativet toges af Danmark.
Denna formella tvistefråga skulle väl dock ha varit af ringa
betydelse, hade blott Monrad i sak stått qvar på samma
ståndpunkt, som i sitt första bref till kung Karl, enligt
hvad då tycktes. Men detta var icke fallet. Han vidhöll
visserligen äfven nu sjelfva unionsförslaget- men den natio-
nella grundvalen, på hvilken det hvilade, var öfvergifven.
Han icke blott tillbakavisade en delning af Slesvig efter
nationaliteterna, utan önskade äfven Holsteins bevarande åt
Danmark. Han föreslog någonting helt annat.
Tankegången i Monrads bref var följande: I Danmark ha
hittills funnits två partier: det eider-danskt-skandinaviska och
det helstatligt-antiskandinaviska. Båda partierna skulle nu
förenas. »Efter min öfvertygelse», fortsätter han, »är det
genom Nordens politiska enhet, som besittningen af Hol-
stein kan bevaras för Norden.» »Genom Holstein skulle
Norden komma att utöfva inflytande på den europeiska
politiken. Jag hyser derför innerlig önskan derom, att den
dynastiska enheten med Holstein måtte kunna bevaras.»
Monrad demaskerar här sin i det första brefvet uttryckta
önskan att innehållet af unionsförslaget ej måtte bli kändt
af Londonkonferensen. Detta hade naturligtvis ej kunnat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
