Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Den 4 Augusti 1789, af Otto Sjögren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
711
i Frankrike kändes tryckande, så berodde detta till jämfö-
relsevis ringa del på konungen och hofsocieteten ; värre var
systemets genomförda utgrening i landsorterna, hvarigenom
»hvarje ort hade sin Bastilj, hvarje Bastilj sin despot».
Landsortsaristokratien, som lydigt böjde sig för denna de-
spotism och med den gjorde gemensam sak, fick som er-
sättning derför behålla alla de medeltida feodalrättigheter,hvar-
igenom den underlydande befolkningen blef både rättslös
och utarmad, ja hade äfven fått dem ökade med nya. Så-
lunda fortbestod godsegarnes feodala domsrätt med dithö-
rande slottsfängelser, tortyrmedel och godtyckliga miss-
handlingar. De orimliga pålagor som utkräfdes både af
statsverket och af godsegarne, äfvensom landtbefolkningens
ytterliga utarmning i följd deraf, hafva förut i denna år-
gång af vår tidskrift påpekats, äfvenså de skriande miss-
bruk hvilka blefvo en följd af de barbariska jagtlagarne, af
dufslagsrätten och annat mer. Dertill kommo de mången-
städes hittills bibehållna feodala »rättigheter», hvilka i den
råaste form skymfade människorätt och människovärde. Ej
underligt då att förklaringen af de mänskliga rättigheterna
förnams i landsorterna som ett evangelium och att fältropet
»Ned med Bastiljen!» öfverallt fick sitt återskall i ropen
»Ned med bastiljerna!» Landsorterna uppreste sig; slot-
ten uppgingo i lågor, slottsarkiven förstördes, utskylderna
erlades ej mer, och den uppskrämda landtadeln började ut-
vandra.
Då rättighetsförklaringen föredrogs i nationalförsamlin-
gen, anmärktes från högern, att äfven en förklaring af skyl-
digheter borde medfölja. Lafayette svarade då, att erkän-
nandet af andras rättigheter i sig innefattade medgifvandet
af ens egna skyldigheter. Det kunde tilläggas, och då som
ett svar på detta från högern sedan ofta upprepade inpass,
att det underlydande folket städse fått sina skyldigheter
noggrant inpräglade; de hade nogsamt förklarats från pre-
dikstolarne, i religionsundervisningen, i arrendekontrakten,
i tillämpningen af de många strafflagarne. Men det var
herrarne, som behöfde upplysas om sina skyldigheter och
det skedde just genom påminnelsen om de undeilydandes
rättigheter.
En sådan upplysning hade väl gifvits förut, och det
grundligt nog, men i tillämpningen dittills föga beaktats.
En af de vigtigaste faktorerna i den literära rörelse, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
