Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Rafaëlli på verldsutställningen i Paris af Emil Hannover
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7ââ
sin behandling en sådan landskaplig bakgrund alldeles utan
skäl, stundom till och med alldeles otillåtligt, men säkert
nog alltid med välberådt mod, derför att han vill att figuren
skall för åskådaren vara det centrum, som den var för ho-
nom sjelf. Han går öfver hufvud obesticklig sin egen väg,
utan medlidande med de traditioner han nedtrampar. Han
har ett medvetet mål, och ingenting förmår honom att gå
en omväg för att nå detta. Han har icke hört på gycklet
på ena sidan vägen, förargelsen på den andra, frestelsen som
gick i hälarne på honom, och förmaningen som gick honom
ädelt till mötes. Han har häfdat sig sjelf och sin rätt till
att trampa den väg, han sjelf funnit för godt. Hans kompass
har utgjorts af hans förstånd och icke af inlärda regler.
Han har stått och gått på egna ben der, hvarest andra ha
satt sig att åka med beqväm befordran af lärarens traditioner.
Han har blifvit ensidig på denna sin ensamma gång.
Utanför hans konsts områden ligga verldar af skönhet, på
hvilka han aldrig har kastat sin blick, och äfven innanför
hans egna områden gifves det skönheter, som han förbigår,
i det han våldsamt går löst på sitt mål. Han kan med
skoningslös hand taga lifvet eller åtminstone skönheten af
något, som i andra målares ögon är värdt dagars arbete
för att återgifva. I hans blick på naturens färg är någon-
ting af denna lekmansblick, för hvilken svart är svart och
grönt är grönt, och han bryr sig ytterst litet om dessa
färgers olikhet i ljus, i skugga och reflex. Han följer häri
åskådningstaflans princip, blott noterande att denne mans
hår är svart, denna lilla flickas strumpor blå, detta golf
brunt, detta staket grönt, utan att taga med i beräkningen
de olika ljusförhållanden, som denna svarta, denna blå,
denna bruna och denna gröna färg äro underkastade i för-
hållande till sitt läge. Mången gång tecknar han midt i
oljefärgen med en blyertspenna, när han finner verkan af
denna fastare och säkrare, än hvad han kunde göra med
penseln. Vid andra tillfällen betänker han sig icke på att
måla hela sin tafla matt i färgen, för att sedan ditsätta en
skinande blank fernissa på de föremål, som äro blanka till
sin natur, en hög hatt, en polerad träpipa, ett blått emal-
jeradt husnummer eller dylikt.
Men Raffaëlli behöfver för öfrigt för att vara åskådlig
alldeles icke åskådningstaflans »Detta skall vara Troja».
Han kan gifva den individuella figuren en stämning, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
