Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Svenska, bibliotek och Ex-libris, af C. M. Carlander, anmäld af Th. J-n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
subjektivitet har emellertid en annan, tilltalande egenskap: den
låter äfven den med författaren obekante se en personlighet, en
inför dagens flyktiga opinioner måhända litet »gammalmodig», men
äkta svensk man, med djup vördnad för kyrka och konung, med
stolthet öfver våra gamla fosterländska minnen samt med en slags
klinckowströmsk — vi taga oss friheten här skapa ett adjektiv,
hvilket vi hoppas må falla C. M. C. i smaken — åsigt i national-
ekonomien (se t. ex. noten sid. 617).
Att vid granskningen af ett så omfattande arbete som det
föreliggande, dertill det första i sitt slag, fackmännen, i främsta
rummet biblioteksmännen^ skola finna anledning till »randglossor»,
är naturligt. Äfven vi lemna här nedan ett litet urval sådana.
Angående prinsessan Sophia Albertinas bibliotek, hvilket (sid.
17) uppgifves »torde ej ha varit obetydligt», kunna vi upplysa,
att det utgjorde omkring 6,000 band, förutom ett stort antal hand-
skrifter samt handteckningar (af Tessin, Ehrensvärd, samt dylika,
såsom det uppgifves, varande af Raphael, Rubens, van Dyck,
Teniers m. fl., hvilka senare prinsessan förvärfvat under utländska
resor). Detta bibliotek öfvergick genom testamente till grefvinnan
Lolotte Stenbock och hennes arfvingar. — Riksantiqvarien Ä’/m-
tenberg (sid. 233) hade ej blott ett lånbibliotek, utan äfven ett
enskildt bibliotek, hvilket med hänsyn till svenska historien var
rikt, så mycket mer som han köpte de flesta manuskripten och
estamperna deri ur Warmholtz’ska och Gjörwell’ska samlingarna.
— I sammanhang med de flere medlemmar af slägten BïeZte,
hvilkas boksamlingar omtalats, torde måhända ock bort nämnas
riksskattmästaren Sten (Nilsson) Bielke. Han egde nämligen ett
af de största och dyrbaraste biblioteken på sin tid, hvilket dock
blef ett af Reduktionens många offer, ithy att B., drabbad af
denna Carl XI:s räfst, på gamla dagar måste afyttra sin bokskatt,
hvilken kom till Kongl. biblioteket. Äfven hans namne och kusin,
riksrådet Sten (Svantesson) Bielke, egde ett bibliotek, hvaraf en
del tycks kommit till Åbo (för att väl dela dess biblioteks kända
öde 1827); der fans t. ex. 1772 Sten Bielkes exemplar af Georg
Neumarcks »Der Neu-spressende Teutsche Palmbaum», hvari han
gjort anteckningar om sitt intagande i den Palm-orden eller »Frucht-
bringende Gesellschaft», som florerade i Tyskland i medlet af
1600-talet och hvari, utom Bielke, Carl X Gustaf (såsom pfalz-
grefve), Axel Oxenstierna och flere af de förnämligare svenske
fältherrarne intogos (se Tidn. utg. af ett sällsk. i Åbo 1772). —
Vid omnämnandet (sid. 316) af skingringen af det stora Piperska
biblioteket å Engsö 1802 kunde ha tillagts, att flere af dyrbar-
heterna deri lära gått till Portugal. För ett af portugisiska re-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
