Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Från våra dagars Persien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
777
Anizeh Doowlet var begåfvad med godt hufvud och
glädtigt lynne; hon tog inom kort försteget för de andra
damerna i shahens harem. Alldenstund hon insåg, hur
obehagligt det skulle vara för herskaren att i hennes när-
het finna plumpa och obelefvade slägtingar, aflägsnade hon
dessa skickligt, i det hon lagade så att de erhöllo så in-
bringande befattningar, att de till och med förlorade min-
net af sin anspråkslösa härkomst.
En skomakare från Teheran, som en vacker dag an-
lände till Kachan, fick den idén att besöka sin gamle vän,
som blifvit guvernör, och infann sig för detta ändamål i
palatset.
Den hedersmannens vilkor voro tarfliga och hans klä-
der simpla; men vid hågkomsten af den vänskap, som en
gång förenat honom med Nasr ed Dins svåger, nalkades
han småleende och med utsträckt hand sin gamle kamrat.
»Hvem är du?» frågade med stolthet guvernören i
Kachan.
Handtverkaren, som höll på att förlora fattningen vid
det oväntade mottagandet, återvann sin kallblodighet och
yttrade: »Jag är Ali Mohammet, din gamle granne på sko-
bazaren. Jag har hört sägas i Teheran, att du dukat un-
der för bördan af dina arbeten och att du blifvit sjuk.
Jag kom nu för att trösta och stödja dig. Men ack! Du
är ännu svagare än jag fruktade.. Du har redan förlorat
synen, min stackars kamrat, eftersom du icke mer känner
igen dina gamla vänner» .... *
Vid sitt sammanträffande med M:me Dieulafoy, hvilket
egde rum hos telegrafdirektören i Kachan, kastade sig Hans
Maj:ts svåger i en fåtölj och betraktade, allt medan han
drack en kopp thé, en liten kammarorgel som stod i en
vrå af rummet.
»Jag skulle gerna», sade han, »vilja höra spelas på
detta instrument.»
Telegrafdirektören ursäktar sig, under försäkran att
han icke känner noterna; guvernören är envis. På min
värds anmodan — säger M:me Dieulafoy — sätter jag mig
vid orgeln. Mina åhörare äro icke egnade att ingifva för-
lägenhet, men valet af stycke gör mig perplex. De höga
bragderna af en Cyrus, en Darius eller en Xerxes ha al-
drig, så vidt jag vet, blifvit satta i musik. Jag afhugger
knuten och griper mig an med . . . M:me Angots dotter.
Ur Dagens Krönika. IX. 9. 52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
