Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Yttre glans och inre halt, några iakttagelser från Orientalistkongressen af Gunnar Hægerstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
796
grenadierer uppför de breda trapporna till svears och göters
riddarsal, der, dagen till ära, de höga fönstren slagits upp
för de friska vindar och damborstar fejat bort hvarje spår
af väggschäktans ensliga gång öfver de anfrätna sköldarna.
Hvilken lysande samling! Ex oriente lux, sade redan
de gamle och efter dem både Dagbladet och Allehanda och
Ny Illustrerad Tidning. Och i vesterlandet har man icke
satt ljuset under enom skäppa. Se blott hvilket glitter från
guldsmidda uniformer och stjernprydda bröst, hur det blän-
ker från Mohsin Khans »Solens stjerna» till hr Grönhamns
Badensiska husorden, från hr v. Ehrenheims »Serafim» till
cartoucherna på den armeniske »ingeniören», somliga säga
profryttaren för Nobels fotogen. I sanning, ex oriente lux!
Och hur strålar det icke der till höger i salen, der skön-
heten och behagen tagit plats, söderns mörka varmhyade
döttrar bredvid nordens blonda.... se der, följ blott Névrouz
Khans blixtrande ögonkast... ah, la belle secrétaire!
Men nu dånar musiken i vestibulens hvalfgångar. Ko-
nungen kommer. Med det behag och den älskvärdhet, som
äro honom säregna, helsar han församlingen och intager
ordförandeplatsen. Förhandlingarna skola börja. Det råder
en viss spänning i salen, en lätt oro. Man undrar huru
skall H. M:t, hvars fromma sinne och nitälskan för den rena,
allena saliggörande läran äro allom välbekanta, förhålla sig
inför denna ärevördiga samling, der all verldens religioner
äro representerade hela skalan utefter? Skall han öppna
förhandlingarna i den treenige Gudens namn, och i så fall
efter hvilken bekännelseformel, eller skall han gifva Orien-
tens gudar äran? H. M:t löser den gordiska knuten genom
att negligera dem allesammans och på Voltaires språk börja
med ett enkelt: mine herrar! och därefter böljar den sonora
stämmans tonfall ut till hvarje vrå af salen med försäkran
om den kunglige, men upplyste talarens stolthet och glädje
öfver den imponerande församling, som på hans bud nu
stämt möte i hans hufvudstad, men annars, då den icke
tittar ned på seklerna, drager i fejd för det ljus, som blän-
dande skiner öfver vår tid. Han är ledsen, som en öfver sina
söners framtid bekymrad fader, att de tider äro förbi, då
furstarne kunde med pretiosa täppa skaldens mun (hvilket
utmärkt medel annars att hindra Filip Tammelin att kväda
för nionde gången), men han ber i stället att få betyga dem
sitt djupa intresse, sin uppriktiga högaktning etc. etc., vän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
