Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Karl XV:s unionsförslag af Emil v. Qvanten. III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
816
alltför tydligt och klart uttryckta för att gifva anledning
till tvist, och detta är just den punkt, som rörer förbindel-
sen att icke inkorporera Slesvig. Med afseende härå äro
de af Danmark gifna försäkringar fullt bestämda — åtmin-
stone hafva vi alltid så ansett dem, och häraf följer natur-
ligtvis, att vi aldrig kunnat gifva Danmark det råd att af-
skudda dem.»
Men det var icke mot »grundsatsen af ett sådant steg»,
anmärker dervid Manderström, som han opponerar sig.
Lika klart det för hela verlden var, att Tysklands månhet
om att Holstein skulle omfattas af hvarje konstitutionelt
band, som förenade Slesvig och Konungariket, icke härflöt
af någon ömhet om konstitutionalismen, utan från beräk-
ningen att Holstein derigenom skulle få tillfälle att å nyo
haka sig fast vid Slesvig, så att detta slutligen skulle följa
med till Tyskland, lika tydligt var det å andra sidan, att
Danmarks återhållsamhet från att inkorporera Slesvig här-
flöt endast från opportunitetsskäl. Så snart Tyskland måst
afstå från sina fordringar att inblanda sig i Danmarks för-
fattningsangelägenheter, skulle naturligen Slesvigs inkorpo-
ration följa såsom sjelfva inseglet på Danmarks seger. Dan-
ska regeringen uppfattade också mycket klart båda dessa
sidor af saken. Konseljpresidenten Hall framhöll med
stor kraft, att den föreslagna nya författningen faktiskt icke
innebure en inkorporation af Slesvig. I sin hemställan om
förslagets framläggande för riksrådet yttrade han; »Hvarje
sådant påstående skulle så långt ifrån finna hemul i hvad
som i verkligheten ligger i de författningsförändringar som
påtänkas, att det icke torde bli svårt för oss att tillintet-
göra hvarje försök å Förbundets sida att på denna väg
närma sig sitt mål. Ty skilnaden mellan särskildt och ge-
mensamt forfar att förbli den samma som hittills. Hertig-
dömet Slesvig behåller sin särskilda ministèr och öfriga
administration, sina egna domstolar och sin rättsförfattning,
samt slutligen, och detta är hufvudpunkten, sin särskilda
representation för sina provinsiella intressen. Så länge
dessa egendomligheter bestå, har intet steg tagits, som kan
uttydas som en inkorporation.» 1 Detta öfverensstämde
fullkomligt med Manderströms egen definition: »Slesvigs
1 Se A. H. E. Fich, Geheimeraad Hall og Krigen, en aktmessig
Fremstilling, Kbhvn 1668, sid n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
