Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Punsch och hvita ben! En ropandes röst i öknen af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Punsch oeh hvita ben!
En ropandes röst i öknen.
Vid ljus och lampors sken.
Se der den rubrik, som en framtida sedeskildrare må-
ste känna sig frestad att sätta öfver våra dagars Stock-
holm.
Den sceniska konstens idkare, i förra århundradet räk-
nade till samhällets parias, börja i slutet af innevarande se-
kel att kunna räknas till samhällets martyrer.
Sannerligen ! I en stad, hvars styrande äro så gifmilda
på punsch- och hvita ben-privilegier, vill det mod till att
kunna bära konstens fana. Och jättekrafter att kunna bära
den högt!
De hvita ben med omkringsimmande punsch, som skola
etableras å Atintercirkus, hoppas vi dock vederbörande skola
uppskatta efter förtjenst, detta taget i ordets mest prosaiska
och metallklingande bemärkelse.
Det går ej längre an — särdeles i dessa tulltider —
att högt taxera våra inhemska konstnärer och låta utländ-
ska lindansare och hästmenskor nästan alldeles gratis för-
störa marknaden för de förre. En tyvärr alltför tidigt afli-
den Stockholmsrepresentant i vårt underhus behjertade äfven
detta, och vi hoppas, att hans efterträdare, hr Adolf Hedin,
ej skall underlåta hvad man i detta hänseende kan ha rätt
att ..fordra af en person med hans bildning och erfarenhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
