Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Det röda vilda vinet, poem af Holger Drachmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det röda vilda vinet.
Af Holger Drachmann. *
gtt sus af sakta, höstlig vind,
t ett blad, som snuddar vid min kind
och
der
faller för mig neder;
ligger det i gruset sen
och 1er mot mig i purpursken
och gör mig — ja, jag vet knappt hvad —
så ungdomsvarm. Jag beder:
Du tid, då hon var min, ja min,
med denna växt, så hög, så fin,
med denna mun, som bjöd mig glad
de öppna läppars rosenblad —
o röda vilda vin!
Du tid, för dig jag böjer mig,
för minnena, som hopa sig
tillsamman just som bladen -,
och raskt jag plockar mig en krans,
då stormen spelar upp till dans
och hvirflar lifvets löf i rad
på öppna höst-estraden:
Än är hon när, än är hon min,
än väntar hon mig hög och fin
och bjuder mig så frisk och glad
de öppna läppars rosenblad —
o röda vilda vin 1
* Den högt värderade danske skalden har till »Dagens Krönikas»
förfogande lemnat en serie hittills otryckta dikter, hvilka komma att ingå
i ett snart utkommande band. Ur detta urval tillåter oss utrymmet blott
att i öfversättning meddela ofvanstående lilla kärnfriska erotiska qväde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
