Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Den nye utrikesministern, af Toucheàtout
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
872
det Lewenhauptarne allt sedan saknat hufvud, så gå de
kanske en smula långt. Låt vara, att hvarken Gustaf den
tredjes landtmarskalk eller Oscar den förstes riksmarskalk
voro af högre valör, — ehuru denna sistnämdes ryktbara
skål för »Gud, konung och fädernesland» röjer mycken
originalitet i tanke och uttryckssätt, — men vi böra dock
påminna om den modernitet i uppfattningen af aristokratiens
aktuela ställning, som visat sig hos några skott af Glaestorps-
grenen. Grefve Carl Lewenhaupt var i besittning af ett
hufvud, der han under tidernas lopp fått rum att maga-
sinera en hel hop saker och hvilket redan vid den tiden
som nu är i fråga klassificerades, väl icke öfver men icke
under medelmåttan. Det är visst icke om alla af våra di-
plomater från de sista decennierna, som man kan säga det-
samma 1 . . . Besagde hufvud och de axlar, på hvilken det
hvilade, hade emellertid i sig något utmärkande; hvilket ådrog
sig uppmärksamheten och gjorde sin égarés framtid. Det
var icke en utpräglad karaktär, ty såsom de aldrig haft,
men ett slags ^‘c, en viss nervös ryckning hvarpå grefve
Manderström, den då nyss blifne utrikesministern, skämtsamt
förklarade sig sätta mycket värde:» en diplomat som bara
tiger och rycker på axlarne, —- c’est du pur Metternich!»
En och annan bland dem, som läsa detta, torde kanske
ihågkomma uttrycket. Infallet må gälla hvad det kan såsom
qvickhet, men valet af Carl Lewenhaupt till attaché i Paris
var i alla fall icke bland de minst lyckade från denna tid,
då man hade åtskilliga exempel på andra som voro rent stu-
pifierande.
Trettioett år sednare har grefve Lewenhaupt nu eröfrat
sin marskalkstaf. Han har gått igenom alla graderna, öm-
sevis inom departementet och vid de utländska beskick-
ningarne, deribland såsom chef de mission under åtta år i
Washington (1876—84) och under de derpå följande fem
åren i Paris. I Washington säges han hafva trifts mycket
godt; det är en liten rätt fet och god post, på hvilken en
förståndig man kan lägga till hopa ganska vackert om året
och der man icke är öfverlupen med besvärliga besök, samt
utan påtal kan lefva efter eget tycke och smak. De diplo-
matiska noterna göra intet hufvudbry, och det bestyr mini-
stern kan få i sin egenskap af generalkonsul, uppväges godt
af reela fördelar. För en person med intresse för en del
förhållanden, hvilka i allmänhet icke intressera våra diplo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
