- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1889 /
932

(1881-1891) With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Törnen utan rosor, belysning af Hyltén-Cavalli verksamhet som teaterdirektör, af Polykarpus - Teaterdirektören eller den förvandlade bonden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

932
På konsten jag icke ett fnask mig förstår,
Men det ger jag f—n, blott inkomster jag får,
I trapporna länge ren sprungit jag har
Och derför jag just nu i dag väntar svar.
(Talar.) Der kommer folk, det är säkert deputerade, som
koinma att lemna mig direktörsfullmakten. Då måste man
borsta upp sig och se högtidlig ut. (Han sätter på sig sin
mest imponerande min, draperar sig med sin slängkappa på
samma sätt som på sitt porträtt och mottager den kommande
deputationen, sjelf fullkomligt öfvertygad, att det sker med samma
värdighet som Cincinnatus i verlden mottog de utskickade från
senaten i Rom.)
Ve^uiationens hufvudman talar;
Hell dig, o ättling från Wislanda-jorden !
Vi komma nu som sändebud till dig,
Och helsa dig som konstens höga skydd,
Och nycklarna till hennes helgedom
Vi bringa dig. O, må de länge blifva
I dina höga händer! Ingen kan
Dem mera värdig bära, ingen har
Bevist sig ega mera rätt att vårda
Thalias altareld. Kom tag dem mot.
Cavallius (som icke förstår driften).
I visa män, som kommit hit till mig
Att ur min stilla hyddas lugn mig rycka
Till konstens tjenst från mina vänner här.
(Oxarne böla af sorg vid tanken på att skiljas från sin
vän.}
Jag länge nog har sett, hur vår teater
Försjunkit mer och mer förutan hjelp,
Jag är den ende, som kan honom rädda.
Jag vid min sköne fader svär, att jag
Cavallius skall bli dess räddare
Och en försofiad verld med häpnad slå.
Jag blifva vill den sol, som skall upplysa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:32:28 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1889/0962.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free