Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Från parkett, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från parkett.
Af nyheter sedan sist har endast Dramatiska teaterns reper-
toar haft några af betydenhet och spelvärde att uppvisa. Denna
teaters nyheter äro två: ett mycket,ja nästan ovanligt roligt och kvickt
franskt stycke, Sardous, »Lilla svärmor,» och ett spanskt, Echega-
rays »Järn och blod», rikt på poesi och skönhet, kraft, lidelse
och intresse, men ock tyvärr med pinsamma scener, som alltför
tydligt och mer än för nordiska nerver nyttigt röja sitt ursprung
från ett land, hvars publik lättare fördrager starkare retelsemedel,
invand som den blifvit vid inkvisitionens skräckscener under för-
gångna generationer och vid tjurfäktandets blodiga skådespel nu
och fordom.
Bland de olika strömningar af jargon, som på olika tider
göra sig gällande inom sina resp, kretsar i fråga om teater, fins
en, ganska dåraktig för resten, som med sin onåd vänder sig
mot den franska dramatikens upptagande på Dramatiska teatern.
Med jargonens olust att pröfva verkliga sakförhållanden hämtar
den dervid sina projektiler från en för länge sedan gången tid,
då en viss genre af ifrågavarande dramatik fick, vill det före-
falla, dominera på repertoaren. Men ville man besinna, att då
ej är nu, och dessutom ihågkomma, att en teater har högre upp-
gifter än att underhålla flickstumpor, pysar och barnsliga själar, borde
allt snacket om den franska literaturens olämplighet för närva-
rande tystna. Mot den fadda bakgrunden af allt det fördum-
mande tyskeri, föregående teaterstyrelse och privata teatrar äf-
lades och äflas truga i publiken — en envishet som väl till en
del är en sorglig följd af tyskans dominerande i våra skolor —
ter sig den franska espriten som ett vederkvickande källsprång,
och hvad fel den nuvarande associationens styrelse än må ha,
en stor förtjenst har den dock inlagt genom att ha så godt
som fullständigt brutit med det tyska meningslösa krämet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
