Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Från parkett, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
941
igenom lider naturligtvis intrycket. Men i sin helhet verkar stycket
i hög grad fängslande och intresserande. Det bäres fram af en
för svensk publik åtminstone ovanligt lidelsefull kraft och styrka,
och det vackra blomstrande språket lämpar sig lika smidigt så
väl efter kraftställena som de talrika partierna af intagande ly-
risk skönhet och smältande poesi som äfven så att säga de inspi-
rerade hymner, hvari hufvudpersonen förkunnar upptäckarandens
stolta medvetande samt vetenskapens lof och en friare, mer huma-
nitär verldsåskådning, än den vidskepelsens, för hvilken han till
sist faller offer. I denna pjes liksom i »Dos fanatismos», »La
muerte en los labios» och antagligen flera äfvensom ofta som
politisk talare har Echegaray kämpat mot fanatismen och ljus-
skyggheten, uppvisande de förhärjande verkningarna af dessa menni-
skofientliga samhällsmakters ohämmade spel. Med den afgjorda
dragning, hans författarskap har till lifvets tragiska innebörd,
bli hans stycken gerna individuella martyrhistorier, och såsom
son af ett land, hvars historia religionsförföljelserna och vid-
skepelsen så outplånligt brännmärkt, är ju der ett nära till hands
liggande grundmotiv med tillfälle till många variationer. Det är
emellertid icke endast den katolska trosfanatismen ban gisslar.
I »Muerte en los labios» t. ex. är det den Calvinska. I »Järn
och blod» är denna individuella martyrhistoria tillika ett blad ur
vetenskapens, ur det framåtskådande snillets martyrhistoria. Mot
bakgrunden af medeltidens högre eller lägre vidskeplighet, af dess
ränkfulla, afundsjuka, falska vetenskaplighet, dess menniskolif och
menniskorätt föraktande despotism med dess pinokamrar och
inkvisitorer reser sig den imponerande bilden af den under ett
helt lif sina forskningars mål oafiåtligt sökande och slutligen
äfven vinnande uppfinnaren, en personifikation af de frambry-
tande strålarne af renässansens frigörande sol, en isolerad för-
post, som manligt värjer sig, men till sist faller för fiendernas
försåt och öfvermakt.
Teckningen af de olika personerna i pjesen och af den tid,
hvari den spelar, synes gjord med en sådan kraft, sanning och
färgrikedom, att allting framträder lefvande och fängslande för
åskådaren.
Författarens sätt att afsluta stycket påstås ej kunna inran-
geras under någon enda af de korrekta tragediafslutningar, för
hvilka approbation tros kunna hämtas ur de nordiska examensböckerna
och som å ena sidan garantera för uteblifvandet af pinsam be-
klämning och å andra sidan bereda en högre rättkänsla uppbyg-
gelse. Detta bedröfliga sakförhållande innebär ju klart en oförlåtlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
