Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12 - Karl XV:s unionsförslag af Emil v. Qvanten. IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
962
3i mars, tillkännagaf han: Vi vilja söka »i förening med
vänskapligt sinnade makter åstadkomma en tillfredsställande
lösning af den strid, för hvilken vårt grannrike Danmark
nu är skådeplatsen; men trygga genom den enighet, som
råder mellan konung och folk, vilja vi äfven vara förbe-
redda på, för sä vidt omständigheterna det kräfva, att göra
de uppoffringar, som äro nödiga för att bistå danska folket
i den kamp, som det har att uthärda mot öfvermakten.»
Dessa yttranden ådagalägga, att Sverige-Norge ännu i det
sista tänkte sig kunna uppträda vid Danmarks sida.
Jag har nu, såsom jag vågar tro, med stöd af offent-
liga handlingar visat:
att svensk-norska regeringen åren 1861 —1864 utveck-
lade i sina diplomatiska noter och förbindelser samt andra
offentliga uttalanden en afgjordt skandinavisk politik;
att grundvalarne för denna politik voro Holsteins och
Lauenburgs afskiljande från Danmark, och Danmark-Sles-
vigs anslutning till Sverige-Norge;
att svensk-norska regeringen var, i augusti 1863, be-
redd att på dessa grunder, som från Danmarks sida lades
genom patentet den 30 mars 1863, afsluta med Danmark
ett försvarsförbund mot Tyskland;
att Danmark vid samma tid planerade en ny helstats-
förbindelse med Holstein och Lauenburg, och sökte att i
sådant syfte tillgodogöra den i utsigt stälda alliansen med
Sverige-Norge;
att svensk-norska regeringen i följd deraf sköt upp
med alliansen och slutligen lät med den bero, sedan danska
regeringen straxt efter konung Fredrik VII:s död formligen
planerat en ny helstatspolitik, för hvilken Sverige och Norge
ej ville strida;
att skulden till alliansens uteblifvande sålunda ligger
hos den danska, icke hos den svensk-norska regeringen;
att, äfven sedan alliansen blef genom Danmarks eget
förvållande undanskjuten, Sverige-Norge ännu höll sig be-
redt att ingripa i striden.
Men i och med denna bevisning har jag äfven, såsom
min afsigt var, lyckats ådagalägga, att konung Karl
XV:s unionsförslag icke, såsom man antagit, stod i någon
motsägelse till svensk-norska regeringens föregående politik,
och att således den benägenhet, som frih. De Geer och
grefve Manderström genast visade det samma, ej heller i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
