Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12 - Karl XV:s unionsförslag af Emil v. Qvanten. IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
970
han: »naturligtvis utan att vidröra hvad vi förehade under
ditt första besök här i staden» (bil. 26). Och 1867 vid-
håller han: »Jag kan ej annat än bestämdt afråda, att
de närmare omständigheterna vid detta förslags tillkomst
läggas i dagen. En annan sak är, att offentliggörandet af
förslaget, med fasthållande af dess upprinnelse från kung
Karl, samt hvad derpå följde, kan vara nyttig.» I samma
bref tillägger han dock: »För öfrigt har jag ingenting att
invända mot din uppfattning af tilldragelsen, och deltager
i din harm öfver att den skall inför allmänheten framstå i
ett annat ljus än det sanna» (bil. 35). Och likväl! Det
är påtagligt, att Rosenberg stod mellan tvenne eldar:
å ena sidan mig (på hvilken kung Karl öfverlåtit saken),
å den andra Carlsen (jmfr bil. 38), som uppbjöd allt för
att utplåna spåren af att han var en af dem, som togo del
i förslaget innan det hemstäldes till kung Karl. Slutligen
gaf jag med mig så till vida, att icke allt skulle behöfva
sägas, under förutsättning att »intet af det som blir
sagdt får strida mot det sanna förhållandet» (bil. 36). Jag
öfverlemnade dokumenten i mars 1867. Rosenberg tog
genast i tu med den beramade redogörelsen och sände den
färdig till mig i juni. 1 Men jag hade ej hunnit långt i
läsningen, innan jag fann att Rosenberg ändock vidhöll för-
slagets ursprung från kung Karl. Hvad skulle jag göra?
Draga in hela uppsatsen? Detta skulle dock ha varit synd
efter all den möda den förorsakat. Jag fogade mig efter
Rosenberg. Nu skulle man få afhandlingen öfversatt,
skaffa en fransk adoptivfader åt den samma och afvakta
ett lägligt ögonblick för offentliggörandet. Allt detta drog
ut på tiden, så att vi redan voro i februari 1870, det stora
krigsåret, då den slutligen utkom i Revue des deux Mondes.
Rosenberg hade först vändt sig till den snillrike historikern
och politikern Henri Martin, som uttryckte ett varmt in-
tresse för de skandinaviska sträfvandena (bil. 35, 40). Men det
vardt sedan den bekante kunnige historieforskaren A. Geffroy,
som åtog sig artikeln (bil. 42). Rosenberg blef dock
mindre belåten med det sätt, hvarpå Geffroy använde hans
manuskript. »Jag tillstår», skref han till mig, »att jag
kände mig något bedragen, då jag såg hvad Geffroy gjort
af det hela» (bil. 42). Jemför man Rosenbergs framställ-
1 Den fins ännu i min ego.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
