Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12 - Aktstycken. Bilagor till von Qvantens artikel - N:o 36. Till C. Rosenberg från E. v. Qvanten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
975
litisk förbindelse sådan som den påtänkta», Danmarks gräns skulle
bli Kongeån ocb »allt söder derom blifva tyskt eller preussiskt
territorium», förbiser han helt och hållet att förslaget är grundadt
just på det nationelt danska Slesvigs räddning åt Skandinavien.
Denna punkt skulle ju förfäktas med lif och blod.
I Monrads andra bref ser man af allt, att han är stadd på
återgång från förslaget. Han har återfallit i sina gamla idéer.
Ryssland hade väl äfven gjort honom och Kristian IX förespeg-
lingar om att kunna rädda alltsammans, åtminstone åt dynastien.
Monrad gjorde sig tillgodo Rysslands motvilja för ett Skandinavien,
och Ryssland begagnade sig af Monrads vankelmod; och så lem-
nade Ryssland slutligen i sticket både honom och kung Kristian.
I sitt första bref uttalade Monrad önskan om, att »så snart som
möjligt träda i officiel och alldeles hemlig förhandling» med svenska
regeringen. Här låtsar han ej mera någonting derom. Han låtsar
ej om, att en snar underhandling också kunnat medföra åt Dan-
mark en snar krigshjelp från Sverige-Norge. Konung Karl hade
i sitt andra bref till Monrad medgifvit, att man ej skulle före-
lägga konferensen förslaget, nämligen så som Monrad fattat saken.
Detta skulle ju dock ej hindrat, att ett snart slutet förbund mellan
Danmark och Sverige-Norge låtit Danmark föra ett annat språk
på konferensen. Konung Karl hade äfven medgifvit, att det öppna,
offentliga bedrifvandet af förbundets organisering och konstituering
ej borde börjas så länge konferensen varade. Men detta hindrade
ju ej, att saken kunde genast gripas an regeringarna emellan.
Hvad betydelse egde i annat fall Monrads egen i hans första bref
uttalade önskan om en »snar» underhandling? Menade Monrad
nu, att någon underhandling alls icke borde ega rum så länge
konferensen pågick, så visar ju detta, i förening med hans anty-
dan, att Holsteins och väl då äfven Slesvigs öde skulle afgöras
just på konferensen, att förslaget icke mera egde någon plats i
hans politik. Och när han slutligen talar om önskvärdheten af
en personalunion mellan Holstein, Slesvig och det öfriga Danmark,
strider detta direkt mot hela programmet.
Dessa äro mina randteckningar till dokumenten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
