Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12 - Aktstycken. Bilagor till von Qvantens artikel - N:o 37. Till C. Rosenberg från E. v. Qvanten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
980
ett berg, en sjö, en hafsarm, som harmoniskt afrundar deras
områden. Denna uppfattning af någonting oorganiskt och dödt
såsom begränsning för det, hvilket,. såsom staten, nationen, är
organiskt och lefvande, äi* numera i grunden föråldradt, sedan de
internationella fördragen kunna låta hvarje annan nation eller stat
draga ungefär samma gagn af en välbelägen hamn eller fördelaktig
kommunikationsled som den stat, hvilken de politiskt tillhöra.
De förra naturliga gränserna — hvilka äro någonting helt annat
än de nationella strategiska positionerna — bli vid den fortgå-
ende internationella utvecklingen mer och mer reducerade till blott
fysisk-geografiska utlininier. Men denna tid är ännu endast i
görningen, och ingen kan hindra gamla åskådningssätt att fort-
farande utöfva sin makt. Om också icke af andra skäl, löper
Danmark redan härigenom fara att förlora Jutland, emedan denna
halfö sammanhänger omedelbart med Tysklands fastland och skulle
afrunda dess område vid de begge hafven, Nordsjön och Östersjön.
Och hvem skulle väl, vid en sådan »gränsreglering», hjelpa det
isolerade lilla Danmark för dess egen skull? Sannolikt ingen.
Blandade sig någon här i leken, så skedde det nog för egen
räkning.
Men skall då ej befolkningarnas egen högt uttalade vilja
rådfrågas och aktas? Frankrike har gått i spetsen för vädjandet
till denna humana princip, då det är fråga om sådana områden,
hvilkas befolkning är mer eller mindre hvad man kallar »blandad».
Men äfven omröstningsprincipen, det fria valets rätt, är, då den
inträder på den internationella politikens fält, en praktisk jemk-
nings- och afvägningsmetod, icke en oinskränkt mensklig rättighet.
Vid de ömsesidiga inflyttningar, som i våra dagar ega rum natio-
nerna emellan, skulle en absolut tillämpning af folkomröstnings-
rätten erhålla till följd, att ingen stat viste hvilka delar af hans
område nästa dag tillhörde honom. Tyskarne i Paris och London
kunde när som helst rösta för, att vissa delar af dessa hufvud-
städer skola tillhöra Nordtyska förbundet o. s. v. Man kan icke
vädja till folkomröstningsprincipen i och för sig. Det måste, för
att hon skall kunna göra sig gällande, finnas andra vigtiga poli-
tiska bevekelsegrunder derför, såsom t. ex. då Italien och Frank-
rike kommo öfverens om folkomröstningarna i Savoyen och Nizza.
Det tyckes visserligeri att stater, som sjelfva praktiskt erkänt
folkomröstningsrätten, också hafva intresse af att bevaka dess
lämpliga användning äfven på andra håll. Så gjorde ju på sätt
och vis Frankrike vid Pragfreden angående norra Slesvig. Det
är likväl fara värdt, att, om den part, för hvars räkning en dylik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
