Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12 - En bröllopsafton, lustspel i en akt af Peter Nansen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
998
Johan (springer efter henne). Vägar du inte kyssa mig?
Det var någonting nytt!
Klara (vikande baklänges). Ja, förr — då vi voro för-
lofvade. Men nu . . .
Johan (sträckande armarne efter henne). Nu skulle du kyssa
mig mycket sä mera.
Klara (afvärjande). Nej, gå din väg — jag törs inte. Jag
känner dig inte. Du ser så illparig ut.
Johan (sova förut). Öch du ser så täck ut. — Klara, är
du rädd för mig?
Klara. Nej, nej, stå stilla. Alldeles stilla (betraktar honom
noga). Jag måste vänja mig vid dig... (Han vill taga fast
henne). Om du rör mig skriker jag!.. . (fixerar honom)... Sä
skratta nu! . . . Se, nu är du snäll! (smyger sig intill honom).
Kyss mig då!
Jolian (drar henne med sig). Min söta lilla hustru!...
Kom lät oss sätta oss. (De sätta sig i soffan).
Klara (efter en paus). Nu dansa de andra .. .
Johan. Och din mor gråter!
Klara (hotande). Johan\
Johan. Men vet du hvad hon sade till mig, dä hon kysste
mig vid vagnen?
Klara. Hon sade väl att du skulle vara älskvärd mot mig,
aldrig kifvas med mig, alltid skämma bort mig.
Johan. Hon sade: »Mitt arma, olyckliga barn!» — Det
arma olyckliga barnet var du det och jag var förbrytaren. Det är
i sjelfva verket ett sällsamt sätt pä hvilket svärmödrar äro vän-
liga mot sina döttrars män!
Klara. Det måste sannerligen inte heller vara trefligt att
lemna sina fina, rara döttrar åt sådana otäcka karlar!
Johan. Är jag så otäck?
Klara. Nej, du är mycket söt.
Johan. Hvad det är härligt att sitta så här — medan det
är alldeles tyst i huset och ingen stör oss, min egen älskade
Klara — vi tvä, alldeles ensamma.. . .
III:dje scenen.
(Jungfrun från fonden. Paret flyttar sig hastigt från hvarandra).
Johan. Så för —■
Jungfrun. Jag ber herrn och frun så mycket om ursäkt,
men det var någonting som jag nödvändigt skulle säga frun.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
