Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12 - En bröllopsafton, lustspel i en akt af Peter Nansen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1003
Klara. Mea de komma inte fram pä allvar, aldrig utan
att du lockar fram dem . . . (Pekar på den sista dörren ; ömt)
Och nu dörren der, Johan.
JoJian (förer henne dit). Till det allra heligaste (öppnar
den) der blott du och jag få inträda.
Klara (tittar nyfiket). Der är så mörkt — du håller ljuset
orätt.
Johan (lägger sin arm om hennes lif). Kom, så tända vi
derinne .. . (sakta) Min egen lilla hustru.
Klara (smyger sig intill honom; sakta). Johan, jag älskar
dig. (Han vill föra henne in).
V:te scenen,
(I samma ögonblick slår jungfrun upp dörren i fonden. De släppa
hvarandra hastigt, hon med ett litet skri).
Jungfrun. Jag ber tusen gånger om ursäkt.
Johan. Bevars — ingen orsak. (Till Klara). Var det
riktigt?
Jungfrun (ser först på den ena, sedan på den andra). Jag
kommer kanske olägligt?
Johan. På intet vis, min vän ! (Till Klara). Gör jag inte
min sak bra? (Till jungfrun). Hvad vill du då?
Jungfrun. Det var inte annat än att —
Johan (till Klara). Der kan du höra. Det var inte annat
än att. .. (till jungfrun.) Ja, men då är det ju ingenting som
står på?
Jungfrun. Jo, det var bara det, att jag kom till att på-
minna mig att frun . . .
Klara (förnämt). Hvad för en fru?
Jungfrun. Fruns fru mor.
Klara (irriterad). Du skall inte alls bry dig om hvad besked
du får af andra än af mig sjelf.
Johan (rycker henne i kjolen; sakta). Klara, kom i håg att
det är din mor! (Til jungfrun). Nå, lilla vän, hvad var det då
med min svärmor?
Jungfrun. Jo, gamla frun sa’, att unga frun ändtligen inte
skulle få gå till sängs, förrän frun hade druckit en kopp thé,
for det hade frun alltid brukat i fruns hem. Och hur det var,
när jag stod och klädde af mig, så kom jag ihåg att det hade
jag alldeles glömt, och att frun hade sagt att jag ändtligen inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
