Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Mademoiselle de Sombreuil, en lögnsägen i franska revolutionens historia af Ad. Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
choisier, var &r 1792 guvernör uti Iovalidhotelet, till hvilkeo
befattning han hade blifvit utnämnd 1786. Han hade tvänne söner:
Stanislas född 1768 och Charles född 1769, samt en dotter
Marie-Maurille född 1774. Den yngre sonen emigrerade. Först i
preussiska armén, sedermera i Condés emigranthär bar han afvog sköld
mot sitt fädernesland. Hans bror, som säges hafva ämnat att
ocksft emigrera, blef jämte fadern invecklad i »Rödskjortornas
process»*; de dömdes till döden af revolutionsdomstolen i Paris
och afrättades. Den yngre brodern, tagen med vapen i hand efber
den misslyckade emigrant expeditionen till Quiberon (jul* 1795),
dömdes enligt lagens bud af krigsrätt till döden. Afven hans
namn har, dock först under restaurationen, blifvit inklädt i en
legend om en kapitulation, som Hoche skulle hafva ing&tt och
brutit eller lfttit bryta. Men denna rojalistiska lögnsägen har
blifvit söndersmulad till stoft, och det af en historiker, som
förmodligen skulle varit ultrarojalist, om han ej funnit
ultrabona-partismen i v&ra dagar mera tidsenlig, nämligen Albert Duruy
(död 1887, son af Greklands historieskrifvare, andra kejsardömets
undervisningsminister och senator, akademikern Victor Duruy).
Denne hätska fiende till revolutionen och republiken gör sitt bästa
att svärta Lazare Hoche sfisom karakter och politiker, han
antyder till och med att den allmänna meningens dom om den
ryktbare generalens militära egenskaper tål vid en revision ; men
sägnen om Sombreuils kapitulation, den har han förintat (Études
d’histoire militaire sur la révolution et Vempire, 1889).
Efter revolutionens början höra vi Sombreuils namn första
gSngen nämnas den 14 juli 1789. Han hade uti Invalidhotelet
ett betydligt vapenförr&d, som han gömde och tänkte med makt
försvara. Lernnad utan order fr&n regeringen, försökte han likväl
ej en för öfrigt hopplös kamp, när om morgonen nämnda dag
folket kom och fordrade vapen, utan ville underhandla och
begärde uppskof, tills han kunde inhemta konungens befallning.
Men i en blink hade folkmassan strömmat in och upptäckt de
gömda gevären, som till ett antal af 28,000 fördes derifrän jämte
20 kanoner. Nu var hufvudstadens borgerskap väpnadt, och fr&n
alla h&ll hördes ropet: till BastiUen.
Under den mass-arrestering af >misstänkte», som den
olagliga, genom en v&ldsgerning till makten komna Paris-kommunen
bedref efter den 10 augusti 1792, kunde Sombreuil, af hvilkens
söner den ene redan hade tagit tjenst hos landets fiender, natur-
* Se Franska revolutionens qvinnor, sid. 125.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
