Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Mademoiselle de Sombreuil, en lögnsägen i franska revolutionens historia af Ad. Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
,ör har icke han, som satt i Abbaye, »der väggarne ännu voro
färgade af de olyckliga september-offrens blod», h varför bar ej
han berättat, att m:lle de Sombrenil stäldes i valet mellan att
dricka blod »nr Saint-Marts hufvud», eller se sin fader mördas?
Derför, att detta faktam ännu ej var tillverkadt, och att det fans
en gräns för författarens uppfinnareg&fva.
Berömda bland Fängelseminnen från skräcktiden äro
Mémoires d’un détenu; pour servir à Vhistoire de la tyrannie de
Robespierre af Honoré Riouffe (Paris, 1795). Han arresterades i
Bordeaux i början af oktober 1793 och fördos till Paris. Vid
ankomsten fördes han under tre timmar fr&n Luxembourg till La
Force, derifrån till Abbaye, »hvars blotta åsyn kom honom att
rysa», och blef slutligen mottagen i Conciergerie, hvarom hans
första anteckning är att »september-offrens blod ffcrgade alla dess
väggar». Septemberdagame — det är hans, liksom de T Épinards,
första hågkomst, när han träder in i ffengelset. Men om han der,
eller sedan han blef fri, hade hört talas om en skändlighet, som
måste frappera genom sin afvikelse från alt man någonsin sport,
hur förklara att derom ej fins, i hans memoirer, så mycket som
en allusion i en mellanmening?
En af Girondeus fränder, deputeraden Jacques-Charles Bailleul,
författare af en grundlig Examen critique de Vouvrage posthume
de Mrme la B:nne de Staël (1818), har i en bok med en så
underlig titel, att man der kunde vänta alt utom hvad den
innehåller, berättat om sin fångenskap. Hans ftngelseminnen :
Almanack des bixarret’ies humaines utgåfvos 1795. De innehålla en
stor mängd af mycket intressanta anekdoter. Att fabeln om mrlle
de Sombrenil ej finnes der, är nog icke författarens fel.
❖
Om vi vända oss till 1790-talets historieskrifvare och
memoir-författare om revolutionen, äfven sådana som med största flit
samlade och utgåfvo för sanna de orimligaste rykten, så blifver
letandet efter fabeln om le veire de sang lika fruktlöst.
Peltier, som 1792 i London utgaf Dernier Tableau de Paris,
har af sina »ögonvitnen» om Sombreuil, fadern och dottern, hört
berättas detsamma, som på den tiden alla vitnen till händelsen
visste berätta. Han som säger, att medan Sombrcuils dotter vann
»dygdens palmer», sonen »höljde sig med ärans lagrar på
Champagnes slätter och af preussiske konungens egen hand mottog
den militära förtjenstorden på slagfältet, der han eröfrat den» —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
