Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Mademoiselle de Sombreuil, en lögnsägen i franska revolutionens historia af Ad. Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
domstolen fält sitt utslag, någon af »bödlarne» tilläde något
ytterligare vilkor. Historieskrifvaren Lacretelle har utöfver det felet
att i lika hög grad som Lamartine missakta sanning och sundt
förnuft, äfven det att vara långt mindre poetisk än han.
Emellertid vfigar han ej uppgifva, att glaset innehöll blod. »En af
bödlarne nalkas henne: se här eit sista prof, drick detta glas och
svär att vara nationen trogen. Hon kastar en blick, tror sig se
blod — hennes hår reser sig* men den dotterliga kärleken är
starkast. Och I, säger hon, svären att min far skonas. — Hon
dricker, tänkande att hon gifver sig döden, men räddar sin far.»
Lacretelle säger ej att han hört detta berättas af m:lle de
Sombreuil, ej ens att han känt henne, men han har med mycken
konstfärdighet affattat en inledning till berättelsen, som tydligen
afser på samma gång att inbilla läsaren, det så var, och att om
man besloge honom med osanning, kunna svara att det hade han
aldrig sagt.
Under årtionden upprepas fabeln af den ene efter den andre,
naturligtvis med åtskilliga modifikationer efter olika tycke och
smak. Somliga tillägga försigtigtvis ett »säger man». Så t. ex.
E. Lairtullier: Les femmes céUbres de 1789 å 1795 (utg. 1840.
II: 405). Ehuru han icke är säker på, att m:lle de Sombreuil
tömde blodpokalen, vet han likväl att hon dermed ådrog sig »en
konvulsivisk darrning», som hon ej blef af med.
Det kunde nu ej längre vara något hinder att i apokryfiska
»miunen» förtälja en historia, som blifvit så många gånger tryckt
att den vunnit häfd. M:me Vigée-Lebrun, som gjorde många
porträtt af den vackra m:me Du Barry och sedan for verlden
omkring och gjorde sköna porträtt af fula prinsessor, har under sitt
namn låtit utgifva tre band s. k. Souvenirs (Paris, 1835—1837),
der hon, förstäs, bland mycket annat, som aldrig händt, äfven
mins att m:lle de Sombreuil tvangs att dricka ett glas af det
»blod, som rann i strömmar framför fängelset», och att under lång
tid derefter alt som var rödt orsakade henne »förskräckliga
kräk-ningar». Hösten 1780 hade m me Vigée-Lebrun lemnat Paris och
Frankrike, dit hon ej återkom förrän hösten 1801: då var fabeln
fård ig och utgifven af trycket såsom not till Légouvés poem, som
också ganska riktigt citeras i de s. k.** minnena, och tre till
* H vil ken högst intressant detalj! En annan poetifk historiker ser
henne linda sitt länga här omkring armarne. Sedan Gran ier (de
Cas-sagnac) gitt bort, kan man knappast påräkna att detta problem någonsin
varder löst.
** Arkivisten J. J. Guiftrev och Charles Vatel hafva yppat tvifrel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
