Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Mademoiselle de Sombreuil, en lögnsägen i franska revolutionens historia af Ad. Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom ftt mördareligans skydd, för hvilken han nn var
okränk-bar, och som vanligast lät ledsaga honom hem.
Sorel hade p& flngregistret från Abbaye, förvaradt i
polis-prefektens arkiv, vid Sombreails namn läst orden Bin liberté9
skrifna med Maillards handstil. För att antaga, att de som
»arbetade» ute på gatan — uttrycket härrör från den tiden — skulle
hafva filagt Sombreuils dotter det ohyggliga vilkoret att dricka
ett glas blod, måste förutsättas att han blifvit förklarad skyldig
af Maillards domstol och derefter kastad ut på gatan; men då
skulle man å registret läsa ordet Mort. Å andra sidan kan
hän-delsen icke hafva egt rum inne i salen, der domstolen satt,
emedan det var blott på gatan, som dödsdomarne verkstäldes; och
att ett glas blod skulle hafva burits in från gatan, anser förf.
vara »fysiologiskt oantagligt i följd af blodets så god t som
ögonblickliga koagulering».
* *
♦
Mot denna kritik har emellertid sagan kämpat för sitt lif,
och man har infört m:lle de Sombreuil (död 1823) på scenen
såsom vitne för den kära fabelns sanning. Hvad har hon då sagt?
Till mera kända Fängelseminnen från revolutionstiden, om
än icke så berömda som jägarekaptenen Jourgniac Saint-Méards
eller girondisternes vän Riouffea, hör Journal des événements arrivés
d Port-Libre, depuis mon enirée dam cctte maison af Coittaut
(intagen i andra delen af Mémoires sur les p isons: Paris, 1823).
Sina anteckningar i Port-Libre, dit han blifvit förflyttad från
Magdelonettes, börjar Coittant den 27 frimaire år II, och kort
derefter, den 11 nivöse s. å., om förmäler han att han fttt
familjen Sombreuil — fader, son och dotter — till fängelsekamrater.
»Enhvar vet, säger han, att denna modiga medborgarinna under
septemberdagarne störtade sig mellan sin fader och mördarne samt
lyckades rycka honom ur deras händer; sedan dess har hon egnat
honom alla tänkbara omsorger, trots de förfärliga konvulsioner
som, efter denna bedröfliga tidpunkt, hvarje månad i tre dagar
plägade henne. Då hon visade sig i salongen, riktades på henne
alla ögon och fylde9 af tårar». Vi skola kanske icke redan af
denna korta notis sluta, att Coittant och bans medfångar ej hört
ett ord om glaset, ehuru de alla kände väl till m:lle de
Sombreuils modiga handling. Men fortsättningen lemnar intet tvifvel
qvar, att vid denna tidpunkt fabeln ännu ej var diktad.
Man har väl sagt, att det var en bitter antifras att gifva
ett fängelse namn af Port-Libre — det hette förut Bourbe —,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
