Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Året 1889, politisk revy af Otto Sjögren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Geffckenprocessen sin epilog (5 jan.) genom Geffckens
fri-gifvande och processens nedläggande; det därpå följande
plötsliga afskedandet af den preussiske justitiemiuistern
Friedberg (kejsar Fredrik ni:s vän) må omnämnas i
sammanhang därmed. Hur ömtålig känslighet man hade på
visst håll och för vissa ämnen, visade sig då sjelfva
Kreuz-zeitung togs i beslag (28 jan.) på grund af en artikel,
»sårande för de monarkiska känslorna». Huru sårade dessa
och befryndade känslor ofta befunnit sig, har föröfrigt både
i Tyskland och annorstädes röjt sig genom mängden af
repressivstadgar, mötesupplösningar, polistrakasserier och
fängelsedomar, genom hvilka yttranderätt och
församlingsfrihet betydligt kringskurits och i öfrigt ett tillstånd
framkallats, liknande det, som rådde på den metternichska
reaktionens tid.
Här i Sverige sökte man för tillämnade »inskridanden»
få en, så att säga, mera elastisk fullmakt genom
»munkorgslagen», hvilken dock ej i hela sin utsträckning antogs den
14 maj (samma dag då de strejkande tyska arbetarnes
deputerade hade audiens hos kejsar Wilhelm, som därvid
talade om att »låta skjuta sönder och samman»). Ett ännu
starkare vapen har man låtit den tyska riksdagen smida
genom stadgandet af permanent socialistlag, hvarom
regeringsproposition framlades i tyska riksdagen den 25 okt.
och debatten (rätt märklig) fördes den 5 nov. Socialisterna
kände sig dock så litet slagna, att de den 19 nov. vunno
en oväntad seger vid kommunalvalen i Berlin.
I religionens och sedlighetens namn har städse
förföl-jelseu mot politiskt misshagliga idéer öfvats. Hvad särskildt
sedligheten angår, har den inom de kröntes och smordes
egna dynastier, hvarifrån ju de mest uppbyggliga
föredömena skulle utgå, ej alltid varit fullt mönstergildt
representerad. Den österrikiske kronprinsen Rudolfs och den
sköna baronessan Vetseras samtidiga dödsfall (30 jan.) stod
i sammanhang med omständigheter, hvilka, hur romantiska
de än i öfrigt må vara, ej stå i synnerligt god samklang
med de för det borgerliga lifvet gällande
sedlighetsgrund-satserna. Den »serafiske» skald, som för någon tid sedan
bredde poesiens färgglans öfver det likartade, om än
betydligt mer »naturalistiska» förhållandet mellan Henrik IV
och »den sköna Gabrielle», hade här kunnat finna ett
modernt sidostycke, ej utan sin fond af romantik, att poetiskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
