Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Bengt Lidner af Karl Warburg, anmäld af Upsaliensis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klarast och lättheten att arbeta skapade perlorna i hans
diktning, infaller mellan åren 1782—84.
De återstående af skaldens lif, interfolierade af
Finlands-resan och giftermålet, äro ett långsamt tillbakagående. Då
och då flammar väl geniet upp i lyckligare ögonblick, men
det brinner aldrig mer med full och klar låga — för öfrigt
hade det nästan ständigt varit lika oregelbundet som hans
lif. Lidner är både som skald tich menniska helt och hållet
ett ögonblickets barn. Sångens yra griper honom plötsligt,
och han diktar helt och hållet omedvetet, oöfverlagdt, hvilket
han också helt naivt bekänner i sin imitation efter Grécourt:
»Ja, då jag dikta skall och pennan tar att skrifva,
Så börjar jag med 0! Men hvad skall resten blifva?
Det lämnar jag åt »änglarne i skyn».
Och »änglarne i skyn» hjelpte i så fall Lidner ofta!
Ja, skilnaden mellan vår tids herrar poeter och Lidner är
kanske också den, att de förra veta mycket för väl hvad de
dikta, och den senare visste det allt för litet. Den
tygellösa skaldeyran har blifvit ersatt af det energiska arbetet.
Man kastar inte extatiskt ned på papperet sådana
geniala, till det sublima gränsande drömmar som förr, men
också — jo, gud bevars, nog skrifver man än i dag liktx
stora dumheter...
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
