Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Från parkett, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pertoaren. Bet mottogs af den franska kritiken med mycket
blandade känslor. Vinsten af dess upptagande på Bramatiska
teatern tyckes vara ekonomiskt fördelaktig och är m&häuda äfven
mycket stor ar allmänt uppbygglig synpunkt, men den literära
och dramatiska är näppeligen det, dä stycket bär altför tydliga spår
af att vara icke blott den åldrige fö rf: a sista, utan ock, i
betraktande af tideo för dess framkomst, äfven hans medelmåttigaste
arbete, och det är verkligen icke s& litet gammalmodigt.
Ett mer betecknande namn för pjesen hade varit: »spelsjukans
hemska följder», »den ångerfulle och återupprättade syndaren» eller
n&got liknande. Ben är mycket sentimental och bör i synnerhet
lämpa sig för damer, hvilkas manliga anhöriga äro hemfallna till
spellasten, och genom sin moraliska tendens bör den icke blott
kunna gälla åtskilligt i afräkning på den stora skada, som, enligt
hvad många beskärma sig öfver, teaterns franska repertoar eljest
brukar anställa på den allmänna moralen, utan äfven vara af
gagn för den uppväxande ungdomen och, i fall de äro känsliga
för hvad som är vackert och gripande, äfven medlemmarna af
miliUrsällskapet, adelsklubben, Stora sällskapet och liknande
institutioner.
Exposén är långdragen, den egentliga handlingen börjar först
1 midten af tredje akten och går sedan tämligen långsamt och
blir spännande egentligen först i sista akten.
Karaktärsteckningen är icke alltid så koncis och träffande och förf. hemfaller
dervid till sin icke ovanliga benägenhet att göra en del personer
så romaneska och ädla, att de bli overkliga. Och åtminstone i
sin svenska drägt är icke dialogen präglad af den för franska
pjeser sedvanliga spiritualiteten och roligheten.
Hufvudpersonen Ch. ingriper på det hela taget ganska litet
i handlingens utveckling, men fastän det talas så mycket mer om
honom, får man först långt fram i pjesen spår på hvar ungefiir
i hans lif man har att söka det, hvarifrån förf. har tänkt sig att
uppränningen till det hela skulle utgå, och först i sista akten
får man upplysning hvari hemligheten består, sedan intresset
under de fyra för9ta akterna splittrats på hvarjehanda biepisoder.
Man får i femte akten veta, att Ch. har för femton år sedan i
Algeriet, för att betäcka sina spelskulder, stulit en stor summa
pengar från sin öfverste och blifvit upptäckt, men sedan han som
försoning för brottet förgäfves sökt döden på slagftltet, får han
ftfverstens tysthetslöfte mot vilkor att egna sitt lif och sin oför*
aodadt ärfda förmögenhet till återupprättande af fallna och
förvillade medmenniskor. På hans oaflåtliga verksamhet i denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
