Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Lefnadsteckning öfver Arvid Ahnfelt, af Otto Sjögren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Syskonen i Farhult voro alla mycket tidigt utvecklade;
redan vid späd ålder kunde de läsa och de läste mycket.
Från den femårige Arvid har man bref, ej skrifna af hans
hand, men ändå efter hans diktamen. Han tackar där »för
lånet af Münchhausen», hvilken han tycker synnerligt om;
»hvad den är rolig!» utbrister han. Under de följande åren
får man veta, att han läser Tusen och en natt och Gullivers
resor, samt att han sjelf lånar ut »magister Bläckstadius«.
— »Om du har Vikingasagor till hands, vill jag gerna låna
den», yppar i ett annat bref den nordiskt sinnade Arvid.
Den två år äldre Sigfrid Wieselgren (nu generaldirektör) var
hans intime läs- och lekkamrat, liksom yngsta systern Jenny
var lifvet igenom en förtrogen väninna med Wieselgrens
yngsta dotter. Harald Wieselgren och Sven Sandberg (död
1889 som kyrkoherde i Slöta) voro äldre, mer försigkomna
ungdomsvänner. Icke satt man vid böckerna alltjämt, huru
»roliga» de än voro; man tumlade derjämte friskt om där
ute. Arvid hade sin egen »lille grå häst», med hvilken
han gjorde sina utfärder. »Vi voro ute», skrifver han, »på
isen med våra hundar, som vi spänt för släden, och vi sutto
på, två åt gången och hade mycket roligt»; en annan gång
gick han »en god mil» på skridskor. Den literäre samlaren
började som sigillsamlare; »nu har jag 52 sigill», förkunnar
gossen med märkbar stolthet. Ej mindre gladde sig den
blifvande konstvännen, då han af sin far fått »en utmärkt
bra fiol, 199 år gammal.» Gourmand kunde nog Arvid
vara äfven som gosse; »Sedan i går», yppar han, »har jag
varit något sjuk, emedan jag åt för många hvetebullar på
fastlagsmåndag.»
Tolfårig hade han sina framtidsfunderingar, »Du frågar»,
skrifver han till vännen Sigfrid, »om jag icke uppgifvit min
tanke att blifva landtbrukare; jag tror icke, att jag kan
uppgifva den.» En vändning blef det nu äfven i hans lefnad,
ty han skickades i skola till Helsingborg, där han intogs i
fjärde klassen och bodde hos »mamsell Fryxells Karna». Han
trifdes nog rätt bra bland kamraterna, men saknade sin »lille
grå häst». Vid terminens slut fick han 17 betyg, men blef
ändå efter »med den tråkige Euklides». Han hade nu
blifvit en liten rätt försigkommen ungherre. I julklapp fick
han kruthorn och cigarrfodral; bössa och pistoler hade han
redan förut lagt sig till. I läsningen skötte han sig likafullt
bra; vid midsommar uppflyttades han i femte klassen med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
